En vecka är nu avverkad i Kina och den har varit väldigt händelserik.

I lördags kväll, efter att vi letat oss fram till vårt hostel gick vi ner till hostlets restaurang och åt middag. Det var väldigt annorlunda att titta på en meny från Kina än de andra länder vi rest i med bland annat rätter som groda, komage och grisblod att välja på. Vi körde ett säkert kort och höll oss till kyckling och kött och det blev en riktigt god middag med dumplings, stekt kyckling med jordnötter och chili.

Första heldagen i Shanghai, i söndags, började vi dagen med att åka till World Expo. Vi hade hört att Shanghai arrangerade detta 2010, men visste inte var det innebar. Det stod att det var en mässa där alla medverkande länder ställde ut olika saker från sitt land, så jag föreställde mig typ Älvsjömässan där alla länder hade en egen monter. Jo jo, inte riktigt rätt fick jag. Detta var helt galet. På ett enormt stort område nere vid floden i Shanghai hade de byggt upp en jättemässa där varje medverkande land hade en egen byggnad, eller paviljong som det hette där. Den ena byggnaden flashigare och större än den andra, jag har aldrig sett något liknande.


Medverkande länder under World Expo 2010


Kinas paviljong


Sveriges pavilong


En del av det stora Expo området

Det som skulle blivit en snabb visit för att kolla in vad World Expo var för något blev en heldag med 12,5 timmar vandring runt mellan olika paviljonger. Temat var "Better City, Better Life" och meningen hade tolkats helt fritt. Sverige hade valt att visa hur vi hur de förbättarat miljön i storstäderna under de senaste 50-100 åren och även vilka mijövänliga maskiner vi tagit fram för industrin. USA var hade tre olika korta filmer, den sista med 3D-glasögon som pratade om den Amerikans andan, och presidenten varm med i ett av klippen, väldigt Amerikanskt men rikigt bra. Italien hade gjort en utställning med saker de är bra på, typ couture som D&G och Vercace, Ferraribilar och pasta. Englands paviljong bestod av 60.000 fiberrör som satt genom taket. På utsidan spretade de och bildade en rund form på byggnaden, riktigt häftigt, på insidan såg man botten på dessa 60.000 rör och där hade de lagt ett frö från naturen i varje rör. Detta var bara några av de länder vi besökte under dagen, men av de flesta vi besökte så var det mest reklam för sitt land, men på ett väldigt flashigt sätt. Det var jättekul att springa runt inne på området och otroligt häftigt.

Den enda nackdelen var att det var så långa köer för att komma in på paviljongerna. Under dagen blev vi fotograferade av flera kineser i kön, vissa frågade om de fick ta kort på oss, andra tog "smygfoton". De var väldigt fashinerade av mitt ljusa hår och pillade gärna i det. :)

Dag två i Shanghai försökte vi avverka hela staden under en dag eftersom gårdagen hade gått åt till Expot.
Först åkte vi till ett buddistiskt tempel. Där var det jättemycket folk för dagen och fest för en av buddhorna fyllde år. Vi gick runt ett tag och tittade på de olika buddhorna och folket som bad och firade, väldigt harmoniskt.
Efter det åkte vi ner till Old City. Shanghai är ett enda virrvarr av höga byggnader men här har de låtit en del av de äldre byggnaderna stå kvar. Vi vandrade längs old street, en gata med massa små butiker där butikerna utseende gick i gammal Shanghai stil.
När vi hade ätit lunch åkte vi ut till Shanghais Internationella flygplats med tunnelbana för att ta Maglev tillbaka. Maglev är ett snabbtåg, de första av sin sort i världen, som går från flygplatsen in till city. Tåget färdas 30 km på 7 min och kommer upp i en max hastighet på 431 km/h. Det var en upplevelse att åka det tåget, mycket snyggt och fräscht och under resans gång kunde man se på väggen på en digital visare hur fort tåget åkte.

Väl tillbaka i city åkte vi till finansdistriktet i Shanghai. Här har de smällt upp den ena superhöga och flashiga byggnade efter den andra. I Shanghai står tre av världens högsta byggnader. Ett otroligt häftigt ställe. Vi besökte ett av deras observatorium, det högsta i hela världen, 100 meter högre än Empire State Buildning. Tyvärr var inte vädret optimalt, det var molnigt så sikten blev inte den bästa, men upplevelsen var toppen ändå. Allt var så himla high tec. T.o.m toaletterna nere i lobbyn var speciella med sitsvärme och rengöringsfunktioner för baken. När vi skulle ta hissen upp till utsiktsplatsen fick vi vänta i ett rum helt inrett i svart glänsade kakel, från golv till tak, och i taket var det ett jättestor digital visare som visade vilken höjd hissen befann sig på och räknade ner när hissen var på väg ner till oss. I hissen var det också räknare som visade vilken höjd och våning vi befann oss på. Uppe i observatioret hade de laggt in glasgolv på vissa ställen så att man kunde stå och titta rätt ner i marken från 470 meters höjd. Riktigt fin utsikt med jag fick svindel av glasgolven.


Observatoriet



När vi stod med båda fötterna nere på gatan igen gick vi till The Bund Tourist tunnel för att åka över floden till andra sidan av Shanghai. Tunneln är precis vad den utger sig att vara, en turistfälla, men ändå ganska roligt. Den går under jorden och man åker i någon slags tågkupé med glassväggar. Under resan lyses tunneln upp med olika ljusformationer och musik spelas. Annorlunda men verkligen inte mind blowing.
När vi kom upp ur tunneln på andra sidan befann vi oss på The Bund och det hade blivit kväll. The Bund är Shanghai's mest kända gata med butiker, barer och restauranger. Men det fina var att stå och titta ut över floden och finansdistriketet som nu hade tänts upp med tusentals olika lampor och gav en häftgit syn.


Utsikt från The Bund

Efter The Bund gick vi trötta tillbaka till hostlet efter en till dag med 12 timmars vandring för en snabb middag på samma restaurang som första kvällen och sen tog vi vår packning och gick till tågstationen.



Under våra dagar i Shanghai och allt flängade hit och dit har vi tagit oss fram med deras tunnelbanesystem. Väldigt smidigt och en miljon gånger bättre än i Sverige, men rena nya tåg som går hela tiden och billigt som tusan, tre kronor för enkel resa eller 18 kronor för 24 timmar.
Shanghai är en väldigt häftig stad med alla sina byggnader och belysningar överallt. Många kan nog tycka att det är lite för mycket och smaklöst, men vi tyckte det var riktigt häftgit och blev väldigt fästa vi staden och hoppas på att få åka hit igen.

På tågstationen tog vi nattåget till Beijing. En tiotimmars resa, men denna gång var tåget rent och snyggt och vi hade sovkupé, så resan blev som att sova på ett hotellrum. Smidigt och ett bekvämt sätt att resa. När vi kom fram till Beijing åkte vi till vårt hostel och lämnade våra väskor och gick sedan tillbaka ut igen för en ny dag vandring i gympaskorna och turistande.


Sovkupé

Vi gick först till himmelska fridens torg, världens största allmänna torg. Torget är inte mer än vad det låter, ett väldigt stort torg, men har en fin utsikt men tyvärr en värre historia. Här sköts hundratals stundeter till döds 1989 när de demonstrerade.
Vi gick från torget till den förbjudna staden som ligger brecis brevid. Den förbjudna staden är ett stort plats som där Kinas f.d kejsare bodde fån mitten av 1400-talet till 1920-talet och var en förbjuden plats för alla utom kejsaren och hans familj och de som hade blivit inbjudna, därav namnet.
Vi köpte en guide och gick runt i en och en halvtimme och tittade på byggnaderna och fick höra historian bakom, mycket intressant.


Himmelska fridens torg


Förbjudna staden

När vi var klara med den förbjudna staden var det dags att ät lunch och vi åkte bort till Silk Market som är shoppingmeknaden för turister i Beijing. Där åt vi en snabb lunch och sedan kunde vi äntligen börja shoppa. Jag har inte shoppat speciellt mycket under resan, har inte haft plats i väskan, men nu var det bara att shoppa loss. Efter några timmar tröttnade vi och åkte tillbaka till hostelt, gick ut och åt, och sedan stupade i säng med fotvärk och skavsår.

Andra dagen i Beijing gick vi upp väldigt tidigt och följde med på en dagsutflykt med hostlet till kinesiska muren. Vi valde utflykten där man gick 1 mil på muren och det visade sig vara lika jobbigt som det låter. Upp och ner klättrande i tre timmar och en mil, men helt underbart. Fantastiska vyer och perfekt väder. Helt klart topp tre av upplevelser på denna resa, och då har jag ändå besökt muren en gång tidigare för fyra år sedan, men blev ändå helt tagen av allt. Så otoligt vacket.



Vi kom tillbaka till hostlet vi halv sju och jag skulle då få mitt livs kankse största chock. Totte öppnar vårt rum på hostelt och jag är precis bakom honom. Jag hör honom säga "Va fan" och jag hinner tänka "Nej, nu har de snott våra saker". Men när jag kommer in i rummet så har vi inte blivit av med något, utan där sitter tre av våra bästa killkompisar, Micke, Maritn och Jimmy från Bålsta, i vår säng. Min hjärna fattade inte vad den såg och jag bara började skrika glatt. En riktig överraskning, helt galet. Vi hade ingen aning om att de skulle komma hit och att de sedan satt i vårt rum i sängen och drack öl som ingenting gjorde att hjärnan fick frispel. Men riktigt roligr var det, kommer skratta gott åt min reaktion länge. Efter alla kramar efter att inte ha träffats på nästan fem månader gjorde vi oss i ordning och åkte ut och träffade min kusin som bor och studerar i Beijing. Han och hans tvillingbror har nyss fyllt 30 och de hade även de vänner från Sverige, så vi belv ett stort gäng. Först åt vi middag på en japansk restaurang där vi hade en egen kock som grillade på ett stekbord framför oss, mycket trevligt och gott. Sedan gick vi till en klubb och drack drinkar tills långt in på natten. Blev en rolig kväll.


Fyra grabbar i tunnelbanan

Vår tredje dag, nu fem personer istället för två, åkte vi till Silk Market för mer shopping. Vi drog till oss uppmärksamhet med fyra svenska killar och Jimmy blev allas favorit, alla tjejer skrek att han var så snygg och de blev kära. Mickes alla tatueringar blev också populära och alla ville se på dem. Det är riktigt roligt att shoppa på denna marknad, 7 våningar med massa små stånd med allt från jackor till leksaker. Att pruta är ett måste, och pruta mycket också, minst 80% t.om mer på vissa saker för de tar i så att de spricker när de sätter sitt utgångs pris. Jag och Totte köpte t.e.x två vindjackor och en vinterjacka, försäljaren började på 10800, vi köpte för 800. Försäljarna låtsas vara jättearga eller ledsna och prutningsprocessen är livad och tar tid, men är riktigt rolig och efteråt är blir man vänner igen. Jag tyckte jag var hård när det gällde prutningen, men Martin tog priset, helt tvärbestämd, stackars tjejerna som jobbar i stånden började nästan gråta. :)
Efter åtta timmar shopping åkte vi tillbaka till hostlet och gick ut och åt och sedan sänggång för min och Tottes del.

Fjärde dagen i fredags, sista heldagen i Beijing, shoppade vi också hela dagen.


Lite shopping...

På kvällen åkte vi bort till bargatan i Beijing och åt middag. Vi var lite sega ut och när vi tittade på klockan när vi fått in maten var den 23.30, en väldigt sen middag. Efter det gick vi till en bar på bargatan och drack öl och drinkar tills vi tog en taxi hem till hostlet vid halv fyra. Även denna kväll en mycket trevlig kväll.
En riktigt rolig överraskning att våra vänner åkte ner och hälsade på oss här i Beijing, det gjorde att sista dagarna blev speciella.

Igår var dagen D, dags för hemresa. Det känns väldigt speciellt men ändå bra. Tiden har gått fort men ändå inte om jag tänker på allt som vi har gjort på vår resa. Denna resa är något av det bästa jag gjort i mitt liv och defenetivt värt allt snålade och sparande av pengar. Jag har inte blivit mättad på att resa utan har minst fem nya resor i mitt huvud, men saknar verkligen Sverige nu. Det ska bli så skönt att sova i min egen säng, duscha i en riktigt dusch med tryck och men framförallt att slippa betala för allt. Det är något man inte tänker på när man ska resa så länge att hela tiden måste du betala för allt. Frukost, lunch, middag. Sova för natten. Törstig på vatten? - Betala. Hemma betalar du självklart för allt också, men där betlar du räkningar en gång i månaden, sen "bor du graits" och handlar mat en gång i veckan "sen äter du gratis". Det ska bli skönt att laga mat igen och börja träna. Men framförallt att träffa familj och vänner igen.

Vi åkte till flygplatsen med 10 kilos övervikt i vårt bagage efter all shopping, men det gick bra ändå att checka in.
Efter att har flygit först till Wien och sedan landat på Arlanda väntade en stor välkomskomitté med vänner och familj, godis och blommor. Jättefint. :)
Sen hem och sova i min egen säng. Underbart.

När jag börjat smälta intrycken ska jag skriva en sammanfattning över resan och våra upplevelser, men nu är det för mycket att ta in.

Nu packar vi upp väskan men bara för denna gång, hoppas jag får användning av den snart igen!

"Just a small town girl, living in a lonley world. She took the midnight train going anywere - Don't stop believing!"

Några stillsamma dagar har flytit förbi i Sihanoukville, Kambodja.

Vädret har ändrats väldigt mycket sen vi lämnade Thailand. Den tryckande hettan har lagt sig lite och istället verkar det inte bättre än att regnperioden har dragit igång. Dagarna har varit gråmulna och det kom små skurar med jämna mellanrum. Nästan en gång om dagen öppnade sig himlen helt och det vräkte ner regn med åska och blixtrar. Och vi blev bara blekare för varje dag som gick.

Vi har bara tagit det lugnt och legat på stranden på dagarna med en tjock bok och krypit in under parasollet med jämna mellanrum för att skydda oss mot regnet.






På kvällarna har vi gått ut på någon restaurang. En kväll åkte vi till en rysk restaurang, Snake House, där de har massor med ormar och andra djur. Vi satt vid ett bord som var ett terarium, så under bordskivan låg det en orm. Först kände jag en skräckblandad förtjusning av att se ormen på så nära håll, sen gick känslan över till ont i magen men, som tur var, gick det över innan maten kom in och jag kunde äta trots att ormen stirrade på mig hela tiden. Efter maten gick Totte en runda bland alla terarium och tittade på ormarna, men det blev för mycket för mig, kröp i hela kroppen, så jag väntade snällt på gatan utanför. Maten var god men inget speciellt, men upplevlesen var häftig.
Ormarna används för att tillverka motgift och inte bara för utställning.



Sista kvällen gick vi till Sihanoukvilles nattmarknad och åt middag. Flera resturanger med små stånd som kök. Vi åt hos en jättetrevlig kvinna och maten var supergod. Hon satt vid vårt bord och pratade och vi lärde henne lite svenska fraser hon skrev upp. :)

Allt är väldigt billigt i Kambodja, mat som boende. Boende har vi betalat 12 dollar per natt för, och en middag hamnar mellan 8-20 dollar. En dag åt vi frukost, lunch och middag för totalt 8 dollar. Att anledningen till att vi snålade så mycket var för att vi skulle kunna unna oss några drinkar på kvällen är en annan femma. Den notan, tre fatöl och tre gin och tonic, hamnade på 7,5 dollar, sånna priser borde det vara i Sverige. ;)

Idag har vi åkt två olika bussar i totalt tio timmar för att komma till Vietnam.
Vi åkte från Sihanoukville 07.10 på morgonen. Efter halva resan stannar bussarna, oberoende vilken sträcka man åker, för en snabb paus.
Där de stannar finns det toaletter (hål i marken) och små stånd där de säljer allt från baugetter, färsk frukt och friterade kackerlackor (!!!!!!). Så jäkla vidrigt, ligger i stora högar och stinker verkligen. Khamerfolket köper dessa på lösvikt och äter som snacks tillsammans med någon läsk. Hela kakerlackor med någon frityrgegga på. Och det knastrar så vidrigt när det sitter på bussen och tuggar sina insekter. Uuuuuuuuuuhh! Luktar hundmat också. Men de verkar tycka de är godis, var och varannan käkar det. Vi har inte vågat prova, där går gränsen. Men om jag ska vara ärlig så har vi inte sett en enda levande kakerlacka på gatorna i Kambodja, och det verkar ju finnas en bra förklarning till det.

Bussresan gick bra, om långtråkig. Vi kom fram till Phnom Penh vid halv tolv, åt en lunch, och tog nästa buss vid halv två. Den bussen förde oss till gränsen Kambodja/Vietnam och vidare till Ho Chi Minh City (Saigon). Denna gång gick det mycket smidigare över gränsen. Guiden i bussen samlade in alla pass i förväg och ordnade med allt när vi kom fram. Vi behövde bara gå ut och visa oss med passet för att lämna Kambodja och sedan gå ut en gång till med all packning när vi kom in i Vietnam.

Direkt när vi kom över gränsen in i Vietnam kunde vi se stora skillnader mot landet vi lämnat. Här är det gröna risfält så långt ögat når på landsbygnden, inte bara röd jord som dominerar i Kambodja. När vi kom fram till Ho Chi Minh kom vi in i en levande storstad, med massor av butiker, hotell och resturanger. Neonljus och städade gator. Alla åker moppe med hjälm, stor skillnad från grannlandet. Hittills är våra intryck att det är hästlängder mellan de två grannländerna.

Vi kom fram till Ho Chi Minh vid 19.30 och den här gången hade jag förbett mig på vart vi ville bo. Vi bor på ett hotell som heter Madame Cuc´s. Finns tre stycken i Ho Chi Minh. Super trevlig personal, fräscha rum och det ingår frukost och middag.
Efter en middag på hotellet, nudlar och vårrullar, sitter vi nu här.

Imorgon blir det lite sightsing.

Tack för alla goa kommentarer, det värmer :)


P.S Totte har jätteproblem med Resedagboken, sidan vill inte fungera här eller i Kambodja. Vi kämpar vidare så håll till godo. :)

Så i söndags lämnade vi alltså underbara Thailand efter att ha rest runt där i en månad. Resan gick vidare till Kambodja och Siem Reap med buss.

Vi lämnade Bangkok tidigt på morgonen, blev upphämtade av en minibuss 07.30. Efter att ha rest fyra timmar var vi framme vid gränsen vid Poi Pet. Där åt vi en snabb lunch och ordnade med visum. Sedan fick vi ta all vår packning och gå i stekande hetta till gränskontrollen, tog tio minuter. Där var det massa kontroller och hundratals stämplar. Väl över gränsen fick vi gå en bit igen. Min väska har blivit helt sned, tung som tusan, jag är så less. Upp och ner över axlarna, har fina vita skrapsår där färgen har flagnat bort. Nej aldrig mer ryggsäck, inte ett måste längre när man reser runt, många reser med mindre resväskor på hjul. Mycket smidigare.
Vi tog en buss en midre sträcka till en stor vänthall där vi fick vänta på den bussen som skulle ta oss från gränsen till Siem Reap.

I vänthallen blev vi för första gången under resan riktigt lurade. Kambodja har sin egen valuta Riel men använder även dollar. Vi hade varit duktiga och tagit ut thai bath och växlat till dollar redan i Bangkok, men när vi satt i vänthallen sa de killar som arbetade åt de företaget vi åkte med att dollar inte är bra att handla med i Kambodja, allt är dyrare, de vill hellre ha Riel, om man använder dollar så tar de kommission. Jaha tänkte vi lite snabbt och inte så värst noga, trötta efter att ha rest hela morgonen. Vi växlar väl en del. När vi satt med våra dollar så sa killen som hjälpt oss över gränsen att vi skulle växla allt. Kursen var 1 us dollar = 4000 Riel. Jag frågade om det var en bra kurs och han sa att det var det, i Siem Reap fick man kurser under 4000. Så vi växlade allt. Vilket var världens misstag, så går det när man inte använder sin egen hjärna utan lyssnar på andra. På 99% av ställerna vi varit på hittills står priserna i dollar. När man säger att man vill betala i Riel får man om man har tur kursen 4000, men oftast 4200. När vi skulle betala våra biljetter till Angkor Wat tog de 4300 Riel per en dollar, så våra biljetter blev 6 dollar dyrare på den växlingen. Kursen i städerna är 4215 alltså mycket bättre än de vi köpte för. Jag var så jäkla förbannad och less fösta dagen, men sen sket vi i det och accepterade läget, så surt bara.

Det är det man blir väldigt less på efter att rest nästan två månader i Asiatiska länder, att alltid behöva tänka på om man blir lurad eller inte. Invånarrna i länderna vi har varit i är trevliga, men när det kommer till pengar är allt så komplicerat. Hela tiden försöka luras för att tjäna pengar, så otroligt tröttsamt. Bara att ta en tuktuk till en restaurang på kvällen kan bli världens process, de säger ett jättehögt pris, vi säger de priset vi alltid betalar för sträckan och de fortsätter att mjökla innan de till slut ger med sig, eftersom priset vi betalar är standard. Jag är inte snål eller nått, vill bara inte bli lurad.

Det andra man blir less på är att det ska vara så himla svårt att köra en dit man vill, här tycker jag att Kambodja är snäppet värre än Thailand, om man bortser från Bangkok. Vi har kommit tre gånger med buss i Kambodja och alltid samma sak, vi säger ett hotell, men slutar alltid med att vi hamnar på något annat som "vi väl bara kan titta på, mycket billigare än de vi vill till". Vi, som inte orkar ställa till en scen eller nog är för snälla, tittar och väljer de hotellet istället, orkar inte åka runt och leta, första bästa blir bra. Men våra världar krockar verkligen här. Sätt ett fast pris istället, så man slipper pruta på allt, kör mig dit jag vill, och om jag får ett "råd" av någon vill jag inte behöva fundera på om jag åker på världens blåsning eller bara träffat en snäll person. Jag, som vill tänka bra om alla, tänker ofta de senare tyvärr, vilket har fått oss på omvägar flera gånger.

Men nu har jag varit tillräckligt less, måste få avreagera sig lite. Resan är toppen och vi njuter för fulla muggar.
Vi har haft fem intressanta dagar i Kambodja hittills. Jag bestämde att vi skulle ta turistandet en nivå högre och gå ut och äta på de restauranger Lonley Planet (reseguidebok) rekomenderar. Första kvällen i Siem Reap gick vi på Angkor Palm, en fin restaurang där vi tog en kombo med sex smårätter för två. Så jäkla gott! Vi hade kommit in i en svacka innan i slutet av Thailand och tröttnat på att äta ute, gick mest på internationella restauranger. Men det här var något helt nytt för våra smaklökar. Amok, fisk bakad i palmblad med kryddor och kokosmjölk. Färska vårrullar (inte friterade). Kyckling curry. Morning Glory, någon grönsak stekt med oyster sauce. Revbenspjäll, typ friterade, och grön mango sallad. Låter kankse konstigt för våra svenska smaklökar, men så otroligt gott och annorlunda.



I måndags gick vi upp halv fem och åkte vid fem iväg till Angkor Wat för att titta på soluppgången över Angkor Wat. Otroligt vackert och mäktigt att se solen gå upp över det välkända tornen i Angkor Wat. Även fast det var massor med människor där var det väldigt tyst och stilla, alla väntade på solen och när den kom upp över tornen stod alla bara och njöt.



När dagen ljusnat helt och den tryckande värmen kom tillbaka gick vi och åt frukost och sedan gick vi tillbaka till Angkor Wat och utforkade inne i templet. Hänförande och mäktigt beskriver bra Angkor Wat. Att tänka sig att de burit dit alla stenar en och en är helt galet.





Vi åkte runt till toltat sex tempel första dagen. Efter Angkor Wat åkte vi till Angkor Thom, de näst kändaste området. Angkor Thom är ett samlingsnamn för ett område med flera olika tempel. Vi besökte Bayorn och Elephant Terrace. Bayorn är ett stort tempel med massor med annsikten, kungen övervakade sina undersåtar. Elephant Teracce är en terass med flera elefantstatyer, där hade de kungliga mottaganden osv.



Efter det åkte vi till två mindre tempel och efter lunch averkade vi Ta Phrom, templet där Thomb Raider är inspelat och dagens sista tempel, Banteay Kdei.


Ta Prohm

Vid två var vi tillbaka vid hotellet, helt slut med massor med nya intryck. Vi tog en efterlängtad dusch och p-nap innan vi gick ut och åt på kvällen, mitt andra val i Lonley Planet. En äkta Khamer (folket i kambodja kallas khmaer) resturang med bara inhemska besökare och vi. Blåa plaststolar och stålbord, orange och grön plastservis, men ack så god mat. De blev helt till sig när vi kom in och vi fick världens service, en servetris som bevakade oss hela kvällen och var vid vår sida på en sekund. Hon kunde inte prata engelska så när vi skulle beställa mer vatten under middagen fick jag ta upp Lonley Planet, leta upp ordlistan och försöka prata Khmer, gick inte så bra men med hjälp av totalt tre servitriser förstod de att vi ville ha vatten. :)
Maten var super god även här, Totte tog Lok Lak, grillat (eller kanske kokat, lite oklart) kött i någon speciell marinad man doppade i en salt, peppar och lime blandning. Jag tog grillade jätteräkor man doppade i stark chilisås. Vår servitris var så söt, pekade på maten och de olika skålarna och visade hur vi skulle äta. En riktigt lyckad kväll.



Dag två vid Angkor Wat startade vi lite senare, vid nio på morgonen. Idag hade vi helt själva fått välja ut sex tempel som vi ville besöka. Vi åkte först till "det kvinnliga" templet, Banteay Srei, ett tempel mycket mindre än de andra byggd i röd sandsten. Jättevackert. Sedan åkte vi till Banteay Samré, det bäst bevarade templet idag. Efter det East Mebon, ett tempel som förut hade massor med vatten runt sig. Efter lunch åkte vi till Preah Khan, samma stil som Ta Phrom (Thomb Raider templet).


Banteay Srei


Banteay Samré


Banteay Samré


Preah Khan. Fin ett fel.... :)

Under eftermiddagen åkte vi till Bakong, det första templet som byggdes. Så vackert med massor med grönska runtomkring. Sista templet för dagen och resan var Bakheng. Templet i sig är inget speciellt utan det är utsikten från det som är beundransvärt. Vi fick gå långt upp på ett berg, varmt som tusan. Men när vi väl kom upp var det värt varenda steg. Otroligt vackert och vi hade en bra utsikt över Angkor Wat. Vi satt där till skymningen och tittade på solnedgången, tyvärr såg vi ingen sol för monligt för det, men fick se himlen färgas röd över Angkor Wat. Samma himmel som dagen innan färgats röd av att solen var på väg upp. En underbar början fick ett fint slut.


Bakong


Utsikten över Angkor Wat från Bakheng

Totalt spenderade vi 18 timmar i Angkor Wat och templerna runtomkring och tog lite över 400 bilder.

På kvällen gick vi till nattmarknaden i Siem Reap och åt mat och jag gjorde fransk manikyr för 3 dollar, taget!

I onsdags åkte vi vidare med en ny buss till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Vi blev körda till ett smalt hotell men sex trappor upp för att komma till vårt rum. Tungt.
På kvällen åkte vi till en restaurang som vi valt ut i Lonley Planet. Det visade sig vara värsta lyxrestaurangen, en av Phnom Phens lyxigaste. Väldigt romantiskt, men vi hade inte gjort oss i ordning för en sån fin restaurang. Maten var god och det var roligt att gå på en sån fin restaurang utan att notan drog iväg.

Dagen efter åkte vi till Killing Fields på morgonen. Killing Fields är ett område där Pol Pot och hans parti avrättade ca 9000 människor under tre och ett halvt år. Detta skedde mellan 1975 - 1979. Totalt dog 1.7 millioner människor under Pol Pots styre, 25 % av Kambodjas befolkning. Bara för att han hade en idé om att Kambodja skulle vara ett land utan klasskillnader, där alla arbetade med jordbruk och alla delade på allt. Han stängde alla skolor, sjukhus och andra institut och tillfångatog alla som partit ansåg var motståndare. Män och kvinnor, barn och gamla. De små barnen avrättades direkt, medan de andra sattes i fängelse någonstans runt om i landet för att bli torterad till flaska erkännanden. De som inte dog där av tortyren och svälten kördes sedan till ett av de 129 Killing Fields för att avrättas och slängas i stora gropar som blev massgravar. Idag kan man besöka Killing Fields utanför Phnom Penh där de byggt upp ett stort monument för att hedra de som dog under Pol Pots styre. I monnumentet har de lagt de skallar och ben de hittade i gravarna samt kläder som fångarna hade på sig. Vissa av groparna från massgravarna är kvar, idag med grönskande gräs, men ändå är det hemskt att se och det är svårt att föreställa sig den hemskhet som försegick här.


Monumentet


Resterna från massgravarna

Efter Killing Fields åkte vi till S-21, fängelset där de som tillfångatogs satt fängslade innan de fördes till Killing Fields. Innan Pol Pot var detta en skola, men i och med hans inträde i Phnom Phen stängde han skolan och byggde om den till ett fängelse. Alla celler från den tiden finns kvar idag och det finns hundratals bilder på de som tillfångatogs samt berättelser från de som upplevde denna tid. Så otroligt hemsk och svårt att förstå att detta kunde få hända, endast 35 år sedan. Nästan alla som lever i Kambodja idag är på något sätt påverkade av denna tid. Kambodja som land har även fått ta många smällar efter denna tid. Landet är mycket fattigare än sina grannländer, och det är stora kontraster mellan Thailand och Kambodja. När man reser runt i Kambodja är det så många barn överallt som tigger eller säljer olika småsaker. Standarden på husen är låg och många familjer måste varje dag kämpa för att få mat.





På kvällen åkte vi till Friends, en restaurang där de arbetar med att hjälpa gatungdommar få en utbildning inom restaurangbranschen och komma bort från gatan. Maten var supergod, till förett tapas och varmrätt Khmermat och resturangen var mysig. Och allt för en god sak.

Igår tog vi en till buss från Phnom Penh till Sihanoukville, badorten i Kambodja. Eftersom det var Valborg åkte vi till en svensk restaurang och åt middag, jättetrevlig personal och mysigt hotell, så vi ska byta från de vi bor på nu till deras istället.
När vi kom ut från restaurangen öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi åkte moppetaxi och blev helt dygnsura. :)Så istället för att sitta på stranden fick vi sitta på hotellrummet och mysa med en film.

Saknar er där hemma och det vore roligt om ni ville skriva en rad eller två under kommentarer. <3

Hej och hå!

Nu har vi spenderat fem nätter i, underbara och vackra, Koh Samui, den sista ön på vår resa genom Thailand.
Vi kom hit med båt från Koh Pha Ngan i måndags. Båtresan tog bara en halvtimme med speedboat.

Vi checkade in på hotellet och gick sedan ut på stan för lunch och titta runt lite. Vi bodde vid Chaweng Beach, huvudturistområdet på ön. I Chaweng finns det mycket restauranger, butiker och barer, nästan samma utbud som i Ao Nang, Krabi och Patong, Phuket, men här är stämmningen bättre, det är svårt att förklara, känns mer thailand än bara turist, turist, turist. Vi gick ner och tittade på stranden som var jättevacker, vit med det klaraste vattnet vi sett sen Phi Phi, helt klart den bästa turiststranden. Det verkar som om Koh Samui försöker etablera sig som den "lyxiga" ön. Det finns många lyxrestauranger med gourmet mat och hotellanläggningar med spa och hälsoinrikting. Men det finns även den traditionella thairesturangen där maten är billig, samt allt som finns vid stora turisttäta resmål, Mc, Subway, 7eleven osv. Prisklassen är billigare än den västra sidan av Thailand, d.v.s Phuket, Phi Phi, Lanta och Krabi. Invånarna är även trevligare här en på västra sidan. Jag blev riktigt fäst vid Koh Samui och hoppas kunna åka hit någon gång snart igen.


Chaweng Beach


På kvällen förfestade vi lite på hotellrummet och gick sedan ut och åt. Efter middagen och några drinkar på hotellet åkte vi till Bar Ice som ligger i Chaweng. En isbar mitt i varma thailand, den fösta isbaren i världen på en ö. Där fick vi klä på oss parka, mössa och vantar och gå in i ett kylrum helt inrett med is och neonljus. I rummet fanns många isskulpturer, bl.a en tuktuk i is. Vi var där inne i en halvtimme innan ben och fötter var helt genomfrysta och vi gick ut igen.





I den varma utomhusbaren var det dags för hypnosshow, och jag ställde frivilligt upp. Jag fick gå upp på scenen tillsammans med sex andra frivilliga och under hypnos göra olika saker, som att spela apa, vara en hästjockey i ett lopp och spela gitarr. Väldigt svårt att beskriva känslan över att vara i hypnos, man hör allt och uppfattar det som händer runt omkringen. När hypnositörer säger till en vad man ska göra tänker man att "jag tänker inte göra det där" men sen när han klappar en på axeln så gör man det ändå. I mellanåt väcker han upp en och pratar lite och då känns det bara som man sovit en stund på soffan, man är lite groggy och trött. Sedan säger han "sleep" och då är man tillbaka i hypnosen på en gång. Jätteskumt. På slutet fick vi gissa hur länge vi hade varit uppe på scenen, jag trodde 20 min, det visade sig vara 1 timme och 20 min. Galet. Totte hade askul åt mig och jag var tydligen värst i alla rörelser. Efteråt kändes det som om jag vaknade upp och mindes min jättefylla jag hade haft natten innan, jag skämdes som tusan och ville bara åka hem. Kul att veta hur det känns, men nog inget jag ställer upp på igen.

I tisdags tog vi det bara lugnt, det kom en stor regnskur på förmiddagen, så vi gick inte till stranden. På eftermiddagen tog vi en thaimassage vid hotellet, så himla skönt, den bästa hittills. På kvällen åt vi på en italiensk restaurang.

I onsdags gick vi till stranden. Det har blivit ännu varmare i thailand de senaste dagarna så varmt att det knappt går att sola. Jag gav upp och gick och la mig i strandkanten så att vågorna kunde svalka mig. Helt underbart, kan inte bli bättre.



På kvällen åt vi middag på en svensk restaurang i närheten av hotellet som hade tacobuffé. Kan inte bli mer svensk än så. :) Gott som tusan var det också.

Under torsdagen tog vi en paus från stranden och hyrde en moppe. Jag var chaufför och Totte kartläsare. I början gick det väldigt vinligt och ovant men sedan kom den gamla känslan tillbaka från tiden då jag hade min scoter och jag blev en riktig superchaufför, tog oss fram snabbt och smidigt. Turister med vett i skallen som vi är hyrde vi även två snygga hjälmar. På vår dagstur genom ön såg vi högst tre andra par som också hade hjälm, alla andra kör utan.



Först åkte vi upp till the big buddha, en jättestor buddha vid ett tempel där vi tog lite bilder och tittade på utsikten.



Efter det åkte vi till ett vattenfall, men där hade ett företag tagit över, så enda sättet att komma till vattenfallet var att rida elefant, (mycket dyrt och redan gjort) åka en jeep (också dyrt) eller gå i 45 min (inte ett alternativ i flipflop) så vi åkte därifrån igen utan att titta på vattenfallet.

Nu bar turen vidare till Hin Ta och Hin Yai, översatt till Grandmother och Grandfather rocks. Detta är en bergsformation som ska se ut som mannens och kvinnans könsorgan. Mannens såg man direkt, men kvinnans fick man leta lite efter, inte så otippat kankse. ;) Vi kunde se likheten, helt klart.


Mannen....


... och kvinnan

Nu var det dags för lunch och vi åkte till Lamai. Lamai ligger brevid Chaweng och i turistguden stod det att orten tävlar mot Chaweng om den bästa stranden och utbudet av resturangen och barer. Chaweng slår Lamai med hästlängder. Vattnet var gröngrumligt och stranden var inte lika fin. Lamai är en mindre ort så fanns inte lika mycket utbud. Vi tog en svalkannde simtur i havet efter lunchen innan vi åkte vidare till Nikki Beach.

Nikki Beach är en resort som finns på det mest exklusiva partyställen i världen, som bl.a. St Tropez och San Lucas Cabo och nu även sedan ett år tillbaka på Koh Samui. Väldigt posh anläggningen med stora träsolstolar med vita dynor och solsängar, en jättefin pool och en stor bar. Verkligen lyx och inget för vår plånbok på denna resa. Men roligt att se.

Efter det åkte vi bara runt på moppen. Så himla skönt. Solen stekte och vinden i håret, mer frihetskänsla får man leta efter. Jag tror att vi åkte runt överallt på hela ön, en väldigt mysig dag.



Totte har tappat vår kära lilla dator i golvet och efter det fungerar inte de trådlösa nätverket längre, så på kvällen tog vi moppen till ett stort köpcenter och en datoraffär. De konstaterade att nätverkskortet är trasigt så inget mer internet på vår lilla dator, väldigt tråkigt. Vi tog en vända i köpcentret och åt sushi till middag.

Sista dagen låg vi på standen på förmiddagen och försökte lapa så mycket sol som möjligt i den stekande hettan, eftersom solningen får vänta några dagar nu.



På kvällen gick vi och gjorde våra tatueringar. Båda ville göra en varsin tattoo för att symbolisera resan. Totte gjorde fyra kinatecken i sidan som står för familj, vänner, lycka och oxens år (som han är född i). Jag gjorde en lotusblomma och en thailändsk mening på ankeln. Lotusblomman används mycket inom buddishmen där symboliserar den framgång, vishet, välstånd och skönhet. Meningen är "Mee che vit tee dee nai van nee" och betyder lev ett lyckligt liv idag. Jag ville ha "Live your life today" och fick det översatt ord för ord, men fick även förklarat att en thailändare aldrig skulle säga på det sättet utan om de ville säga samma typmening så skulle de uttrycka sig så här istället.


Tottes


Min

Det gjorde så jäkla ont att göra tatueringen, helt outhärdligt. Men nu är den klar och jag blev supernöjd. :)

Idag har vi lämnat Koh Samui, sorgligt nog och åkte tillbaka till Bangkok. Vi kom fram på eftermiddagen. När vi åkte med bil genom Bangkok såg vi några rödskjortor som var samlade men det var väldigt lugnt. Vi gick en snabb vända ut på stan för att äta middag och då var det massor med militärer, men inga stridigheter, allt var lugnt och stilla. Vi åt sushi till middag, tredje gången denna vecka, vi har blivit helt tokiga i det.

Imorgon lämnar vi Bangkok tidigt på morgonen och åker med buss över till Kambodja och Siem Reap.

Mee che vit tee dee nai van nee

I torsdags lämnade vi Krabi, Ao Nang och åkte till ön Koh Pha Ngan.
Resan dit var lång, mycket varm och väldigt krånglig.
Först blev vi upphämtade av en bil från vårt hotell som även körde runt och hämtade upp andra på andra hotell. Den bilen fick vi åka i ca 10 minuter till en turistshop. Där fick vi vänta ett bra tag innan vi fick tränga in oss i en ny bil som körde oss i ca en och en halv timme till en ny turistshop. Där fick vi vänta väldigt länge innan vi fick hoppa på en strörre buss som körde oss i ca två timmar till hamnen. Vid varje turistshop fick vi byta ut vår biljett till en ny som sa exakt samma sak som den förra. Båtresan över tog två timmar.
Vi startade 08.30 på morgonen och var framme vid Koh Pha Ngan vid 17.30, en hel dags resande.
I hamnen blev vi upphämtade av en tuktuk som körde oss till vårt hotell.
Hotelletområdet är jättefint, precis vid havet och med en mysig restaurang, stor pool och gym. Men tyvärr är rummen en av de värre vi haft, stinker urin, skitiga handukar och lakan. Trist, men det ger oss mer skäl att vara ute i solen istället. :)
Vi åt middag på hotellet den kvällen, orkade inte ta oss någonstans.
Vi bor en bit från någon större "stad". Cirka 15 minuters promenad till Thongsala, huvudstaden på ön, och 15 minuters tuktuk till Haad Rin, partystranden. 

Dag två låg vi vid poolområdet vid stranden hela dagen.
På kvällen gick vi in till Thongsala och åt mat på Night Food Market, en marknad med flera små stånd med olika maträtter. Jättebilligt och riktig thaimat. Strakt som tusan.

 
Thongsala Night Food Market


Min rätt för kvällen, Tom Yum Seafood.

Dag tre var samma visa på dagen, solning vid stranden.
På kvällen åkte vi in till Haad Rin. Vi kom iväg lite sent, så middag blev sushi klockan tio på kvällen.
Efter det gick vi till Drop In Bar som ligger precis på sunrise beach. Haad Rin har två stränder, sunrise beach och sunset beach. Här var det eldshow och party. Vi köpte en vodkabucket för 40 svenska kronor och festade på stranden i några timmar innan vi åkte tillbaka till vårt hotell med tuktuk igen.


Rosa vodka-bucket. Allt blir roligare med rosa!

Vägen till Haad Rin är inte att leka med, upp och ner för branta backar och den slingrar sig hit och dit. Taxin, som är en jeep med flak kör som en galning och vägen är bara upplyst på vissa ställen, vilket gör att det är bäcksvart mesta biten av resan. Hela tiden möter man på turister eller thaifamiljer på mopeder som far fram. Vi tänkte hyra en moppe på Koh Pha Ngan, men blev avrådda då vägarna här, speciellt vägen till Haad Rin, är de mest olycksdrabbade i hela Thailand. Ärren man får när man ramlar med moppen kallas även Koh Pha Ngan Tattoo.

Idag åkte vi på en dagsutflykt. Vi skulle först åka med hotellet vi bor på, men blev förflyttade till ett annat företag, förmodligen för att vi var de enda som ville åka på turen. Men det var bara bra för vi fick åka med en, på ön, välkänd tur med Safari Boat.
Dagen började med att vi åkte till ett elefantläger. Där fick vi veta hur de tränar sina elefanter och vad elefanten används till i Thaiand idag. Vi fick sedan en show av en jättesöt och liten elefant och till sist fick vi gå under en elefants mage tre gånger, för det ska ge tur i livet.


Duktig Fido


Rockar rockring


Tre gånger under magen för tur

Vi fick även se en liten apshow. Thailändarna använder apor för att plocka kokosnötter. De tränar dem hårt och sedan arbetar apan fem timmar om dagen, två gånger i veckan och plockar ner kokosnötter från träden, allt medans tränaren står på marken och ropar olika komandon. En apa kan plocka cirka tusen kokosnötter på fem timmar. Väldigt facinerande att titta på.

Efter det åkte vi till en kinesiskt tempel. Här fick vi veta mer om buddismen i Thailand. Buddismen är så spännande och allt är så förnuftigt. Jag blir alltid helt tagen när jag är inne i ett tempel och får alla intryck från buddahstatyerna, röklesen och alla som ber.


Vackra lotusblommor i templet.

Nu var det dags att ge sig ut på havet. Vi tog en slasg longtailboat och åkte ut en bit för att snorkla.
Mitt öra är mycket bättre så idag kunde även jag snorkla, mycket roligt. Jag har blivit ett stort fan av snorkling, tycker det är underbart. Innan denna resa tyckte jag mest att det var läskigt för jag trodde jag skulle bli attakerad av en haj, men nu finns det ingen bättre avkoppling. Andingen tar ett lungnare tempo och man bara simmar runt och tittar på alla fiskar. Inga tankar i huvudet, lever här och nu. Man känner sig nästan tyngdlös vid ytan, så skönt.



När snorklingen var avklarad åkte vi till stranden Aow thong nai pan och åt lunch. Vi serverades ris och tre thailänsdka rätter. Efter lunch hade vi tid att ta det lungt innan vi åkte till nästa ställe, Bottle beach för att bara ta det lungt.


Våra båtar


Bottle Beach


Aow Thong Nai Pan

På eftermiddagen gjorde vi ett sista snorkelstopp, på detta ställe var det massa anemoner med nemofiskar, har aldrig sett så många på samma ställe.
En bra dagsutflykt för att se Koh Pha Ngan.

Ikväll åt vi middag på Night Food Market igen, grillade jätteräkor med seafood salad. Supergott!
Imorgon åker vi vidare till Koh Samui, sista ön innan vi gör en snabbvisit i Bangkok och sedan lämnar Thailand.

It's all about karma

Flera mysig dagar i Thailand har passerat.
I torsdags lämnade vi vackra Phi Phi och åkte till Koh Lanta.
Båtresan tog en och en halvtimme och gick väldigt smidigt. När vi kom fram till hamnen tog vi en tuktuk ca trettio minuter till vårt hotell, Lanta Palace.
Koh Lanta ö är mycket större än Phi Phi men ändå mycket lugnare, finns inte så stort utbud av resturanger, inte där vi bodde i alla fall. Vårt hotell låg precis vid stranden så efter att vi checkat in och ätit lunch gick vi och badade i poolen med havsutsikt.




På eftermiddagen tog vi en varsin entimmas Swedish massage. Massagetanterna, minst 50+ tyckte Totte var sååå hansome och min tant ville nog hellre massera Totte istället, hon höll på och pilla på hans hand hela tiden. Det är inte lätt att resa runt med en sån skönhet som Totte i Thailand ska ni veta.

På kvällen gick vi ut och åt på en thailändsk restaurang. Det som är bra när man beställer thaimat är attdet går snabbt, men det gjorde det inte här. Efter 35 min fick vi be om att få in vår dricka som vi beställt. Efter 50 min fick Totte in sin mat och 5 minuter senare fick jag in min. Gubben som ägde stället och var både servitör och grillade fisk sprang runt och skrattade hela tiden och bad om ursäkt för att det tog sån tid, det var bara för att det var så mycket gäster ikväll. Det var max tio par på resturangen. Men maten var god, om väldigt stark.

Andra dagen på Koh Lanta var väldigt lugn. Både jag och Totte vaknade upp men jordens förkylning. Jag hade haft ont i mitt öra sedan Phi Phi och vår snorkel tur, men nu var jag även förkyld. Inte så roligt. Vi låg på stranden hela dagen och bara tog det lugnt. Jag läste en bok, från början till slut.

På kvällen gick vi till ett apotek för att köpa halstabletter. Vi sa att vi hade ont i halsen och fick med oss en kur antibiotika och superstarka halstabletter så nu ska vi nog bli friska. Efter det gick vi och åt en supermyig middag på en thairestaurang, beställde in flera små rätter som vi delade på.

I lördags lämnade vi lugna Lanta och åkte med båt vidare till Krabi. Tror både jag och Totte hade feberfrossa. Har aldrig svettas så mycket i hela mitt liv, kände mig som en man. Det var som om någon stog och hällde vatten över mitt huvud som rann ner över resten av kroppen. Även fast det var fläktar i båten så slutade jag inte svettas, så jag fick gå ut och sätta mig längst fram på båten där det fläktade i alla fall.

Båtresan tog tre timmar och när vi hade kommit fram till Ao Nang, Krabi och checkat in i vår bungalow gjorde vi oss snabbt i ordning och åkte med tuktuk över till Krabi och hotellet där Alexandra Wembo bodde. Så himla kul att träffa henne igen. Vi tog en fördrink på hennes hotell och fick träffa hennes kollegor, Alex är flygvärdinna. Sedan gick hela gänget ut och åt thaimat i Ao Nang och gick sedan till en bar och drack drinkar och hade supertrevligt. På natten gick vi vidare till en Luna Bar och dansade. Tyvärr mådde Totte dåligt från förkylningen och mitt öra värkte som tusan så vi rundade av kvällen vid två. Men det blev en riktigt rolig kväll ändå, trots sjukdom. Helt galet gäng som Alex jobbar med. :)



Igår, fortfarande inte friska, låg vi på standen Ao Nang hela dagen. Stranden har väldigt mycket ebb och flod, på kvällen, natten och förmiddagen är det flod och standen är en smal strandremsa. På eftermiddagen är den plötsligt jättemycket ebb och stranden är jättebred. Vattnet är tyvärr väldigt skitigt och man ser inte botten, men stranden i sig är trevlig.



På kvällen träffade vi Alex igen och några av hennes kollegor och åt middag på en restaurang i Ao Nang och gick sedan på en lite shoppingvända med Alex. Det ända jag shoppade var mer grejer på apoteket för att fixa örat som värker som attan.
För att fira vår 100:e resdag som var igår tyckte Alex att vi skulle skicka upp rislampor, en väldigt bra idé. Vi köpte varsin rislampa som vi skickade upp. Så fint och mysigt.





Efter det åkte jag och Totte en vända fram och tillbaka till vårt hotell och hämtade lite kläder som är för varma för att använda nu som Alex skulle ta med sig hem, snällt. När vi hade sag hejdå till Alex för denna gång gick jg och Totte och åt dessert. Vi hade hört talas om Sticky Rice med inte provat det, så vi beställde in en. Sticky Rice är precis vad det låter som, kladdigt halvhårt ris, slibbigt, som man doppar i kokosmjölk, ännu slibbigare, och äter tillsammans med mango. Ingen smaksensation för våra smaklökar, men nu har vi provat det i alla fall.



Idag har jag och Totte legat på stranden hela dagen igen och varit ute på stan på kvällen och ätit Thaimat och glass.



Krabi och Ao Nang påminner mycket om Patong, förutom att här är det mycket lugnare och trevligare. Det finns samma stora utbud av restauranger och shoppingmöjligheter. Lite färre barer här dock. Jag gillar Krabi, det är väldigt mysigt här.

Nu har vi tre nätter kvar här innan vi åker vidare.

Imorgon börjar det thailändska nyåret och det kommer att bli blött på minst två olika sätt. ;)

Nu är vi på ön Boracay i Filipinerna. Här är det helt underbart.

Vi landade på Caticlan flygplats, som ligger på grannön till Boracay, i lördags morse. Vi hade inte bokat något hotellrum i förvag och visste inte direkt vart vi skulle. Direkt när vi gick igenom den lilla ankomsthallen var det en dam som frågade om vi hade bokat något boende. Totte svarade nej och sa att hon hade ett boende till oss.
Hon blev väldigt ivrig och fixade fram en tuktuk till oss som vi alla tre tog ner till båthamnen. Där fixade hon en bärare till våra väskor och hon tog själv mitt handbagage över axlen. Sedan hjälpte hon oss att köpa båtbiljetter och ledde oss till båten. Båtresan tog några minuter till Boracay och när vi kom iland var det dags för nästa tuktuk till hotellet. Vi klev av vid Main Road och tog därifrån en cykeltaxi de få hundra meterna ner till hotellet, allt för upplevelsen, som damen sa. Hotellet hon tog oss till var jättefint, cirka 150 meter från havet med ett stort och rymligt rum med AC och fräscht badrum. Vi blev nöjda och tog rummet och den snälla damen åkte. Allt gick så jäkla snabbt, men det var en upplevelse.



Boracay är en ganska liten ö, man kan gå runt hela på en dag. Ena strandsidan består av Station 1, 2 och 3. 1 är dyrare boende och lyxigare hotell, 2 är huvudområdet med butiker, restauranger och barer och 3 är lite billigare boende. Vi bor vid Station 2. Mitt på ön går Main Road som är trafikerad med mest tuktuks men även lite mindre lastbilar och personbilar. Nere vid stranden ligger restauranger, hotell och butiker på rad. Strandpromenaden är gjord av sand vilket gör att inga bilar får köra här.
Det är inte så mycket västerlänningar här, mest asiater.
Själva stranden, som heter White Beach, är ganska smal med kritvit sand och klart vatten. Palmer finns längs hela stranden som ger svalkande skugga om man inte har något parasoll. Tyvärr är det ganska mycket gröna alger i vattnet som förstör intrycket lite. 
Befolkningen är väldigt snälla och här finns inte lika mycket strandförsljare som i Bali, vilket gör att man får lugn och ro på stranden.


På White Beach


Första kvällen gick vi ut och åt på en buffé. De flesta restauranger dukar upp långbord på stranden och har sedan All-you-can-eat Buffé med mongolisk wook och annan filipinsk mat. Så jäkla god mat och mysig stämning. Efter restaurangbesöket gick vi till en bar med halmstolar i sanden och drack GT. Bättre kan man inte ha det.


På buffén


Drinkar i sanden


På dagarna har vi legat på standen. Vädret är mildare här än på Bali. På dagen är det runt 30 grader och på kvällen är det riktigt behagligt med temperaturer runt 25 grader. Man slipper att svettas i maten här med andra ord.
Till lunch har vi köpt färsk mango från en dam på standen, ljuvligt gott!
På kvällarna har vi gått ut och ätit och tagit någon drink. Boracay är känd för att vara en parytö, men vi har inte gått ut något ännu. Gjorde ett försök en kväll och köpte öl och åttakronors gin som vi drack på hotellet. Men jag drack nog för många GT på tom mage, så kvällen avslutades efter ett kort restaurangbesök. :) Vi gör nog ett nytt försök på fredag, då kommer någon TV kanal hit och det ska tydligen vara stor fest.


På standpromenaden




Idag på eftermiddagen tog jag en massage på stranden, så himla skönt. Men jag fick be damen att göra lite lösare, vek svensk som jag är. En timme för cirka 60 kronor, taget.




På torsdag blir det nog dykning igen, annars fortsätter dagarna med stranden och mysiga middagar på kvällen.

"And I think to myself, what a wonderful world" 

I fredags hämtade vi ut vår Chubby (campervan) som heter Flowrider. Vi visste innan att den skulle vara liten, och det var den, med betoning på liten. Två säten, en säng som kan monteras om till bord och soffa och en liten köksdel längst bak som man kommer åt utifrån genom bakluckan. Men det räcker för oss. Efter att ha bott på hostel i nästan en månad så har vi vant oss med att ha begränsat med utrymme och endast en säng som sin egen plats. Det enda jag tyckte var jobbigt var att ha två stora ryggsäckar i bilen också utan någon möjlighet att packa upp sina saker. Det löste vi senare genom att köpa två tvättkorgar och packa upp de saker vi kommer att använda under resans gång och packa undan våra väskor. Så nu har vi en varsin tvättkorg att förvara våra saker i, smidigt. :)

Sen var det ju det här med vänstertrafik också. Totte började köra och fick inte någon mjukstart utan fick köra direkt ut i stadstrafiken i Sydney. Jag fick hojta till några gånger när vi åkte för mycket till vänster, men annars gick det galant.

Vårt första mål på vår resa upp längst östkusten var Byron Bay. Dit var det från Sydney 75 mil. Vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle komma fram till Byron Bay första dagen då vi stannade för lunch och sedan för att handla mat under bilfärden.  Vi stannade i en ort som heter Coffs Harbour för natten istället, då hade vi kört 55 mil från Sydney. Vi kom fram till en camping vid halv åtta och fick checka in.  På campingen hade det redan mörknat och när vi klev ut bilen fick jag en riktig camping känsla. Varmt och fuktigt i luften trots att det var kväll. Människor som satt och småpratade vid sina vagnar och bestick som slamrade mot tallrikar när folk åt sin middag. Hur mysigt som helst. Vi lagade mat och spelade sedan kort resten av kvällen i riktigt campingstil.

I lördags åkte vi de resterande 20 milen till Byron Bay. Nu var det min tur att köra. Inte nog med att jag inte kört bil på nästan två månader jag skulle köra på fel sida av vägen också. Som tur är sitter allt som man är van vid, koppling, gas och broms osv. Det kändes helt galet från början men jag vande mig snabbt och t.o.m. rondellerna gick bra. Landskapet vi kör igenom är flera mil på landsbygden för att sedan åka igenom en stad eller mindre ort. Då och då skymtar man kusten. Väldigt rofyllt. Här varnar man inte för älgar eller vildsvin på sina trafikskyltar utan känguruer och koalor.

Vi kom fram till Byron Bay vid lunchtid och hade valt ut en camping vi ville bo på. De gick inte så bra för där var det fullt, och så var det även på nästa camping vi provade på. Till slut fick vi en plats på en camping en bit utanför Byron Bay. Vi valde att bara stanna en natt och efter vi ätit lunch gick vi tillbaka in till Byron Bay och bokade in oss på den campingen vi ville bo på för de resterande nätterna.

Igår började vi dagen med att spela tennis och vi höll sams nästan hela tiden. J Efter frukost bytte vi till den andra campingen, First Sun.  Campingen är jättefräsch och vi fick en bra plats. Efter vi parkerat Flowrider gick vi ner till stranden Main Beach som ligger precis intill campingen. Vi solade och badade i ca två timmar innan vi gick tillbaka till bilen för lunch. Sanden var vit och finkornig och vattnet var ljummet med fin botten och lagom stora vågor, perfekt. Efter lunch gick vi en vända i centrum och tänkte inte på att vi hade duschat av oss sanden och även solskyddsfaktorn vi hade smörjt in oss med, vilket gjorde att vi brände oss, trots att vi endast var i solen max trettio minuter, solen är jättestark här nere.

Eftermiddagen spenderade vi vid vår bil genom att bara slappa och läsa lite med en kall öl och ett glas vin.  Så underbart. På kvällen skulle vi grilla en riktigt svensk måltid med färsk potatis, bea och sallad till köttet. Vi har inget kylskåp i vår bil utan har en kylbox och så har vi köpt två kylpåsar som vi förvarar maten i, men hade varit dåliga på att fylla på med is vilket gjorde att köttet hade blivit dåligt, det stank rent ut sagt. Så jag åt inte min kyckling och bean var ingen bea men tanken med grillningen var god. 

Idag är en ny dag och vi har gått till ett internetcafé i närheten för att uppdatera våra bloggar. Vi har gratis Wi-Fi på campingen, jättebra tyckte vi tills det visade sig att nästan alla sidor vi vill använda oss av är spärrade av någon konstig etisk anledning. Idag blir det stranden efter lunch och ikväll blir det nog utgång.

<3