Regn, regn och regn
I torsdags, vår andra dag i Surfers Paradise var det fortfarande mulet och regnigt så vi bestämde oss för att åka till Movie World. Movie World var väldigt likt Universail Studios vi var på i Los Angeles, men karuselltokiga som vi är så gjorde det inte så mycket. Under dagen öppnade sig himmelen flera gånger, men största delen av parken låg under tak vilket gjorde att vi kunde gömma oss undan regnet. En mycket rolig dag allt som allt.
I fredags, vår sista dag i Surfers Paradise, började dagen även denna dag ned dåligt väder, men på eftermiddagen sken solen och vi kunde ligga ute och sola på campingen, gick inte till stranden eftersom regnet hängde i luften hela tiden.
Vi bodde ca 3 km utanför Surfers Paradise i en ort som heter Main Beach. Eftersom det regnat varje kväll så hade vi inte gått in till Surfers ännu, men i fredagskväll tog vi en promenad in. Vi spelade minigolf på King Tutts Putt Putt och gick sedan till en glassbar. :) Jag vann tyvärr inte minigolfen, men det var nog bäst annars hade Totte velat gå hem och sova efteråt, så man kan (nästan) säga att jag la mig.
I lördags lämnade vi Surfers Paradise och körde 35 mil till Hervey Bay som ligger vid Fraser Island.
På vägen såg vi ett IKEA och var tvugna att stanna och shoppa lite svenskt godis. Mycket efterlängtat.
Det var väldigt konstigt att gå inne i IKEA, för planlösningen var precis som IKEA Barkarby så det kändes nästan som om vi var hemma igen.
På eftermiddagen kom vi fram till Hervey Bay och vår camping Australiana. Det är en liten camping som ligger 10 min promenad från stranden. På kvällen lagande vi supergod mat och delade på en flaska rosé, det var ju trots allt lördag.
Tidigt imorse blev vi väckta av att mamma och pappa ringde på min mobil. De ville veta om vi hört något om jordbävningen i Chile och tsunamivarningen som utfrärdast och om vi bodde vid stranden. Vi hade inte hört något men lyssnade på radion senare och då sa de att ingen tsunamivåg skulle träffa Australiens kust men att de inte rekomenderade människor att bada eftersom vattennivån kommer att höjas och det kommer att vara väldigt starka strömmar.
Idag på förmiddagen har vi tagit det lugnt och lyssnat på bidragen som gått vidare i Melodifestivalen. Måste säga att det nog är rekord på dåliga låtar i år. Eller det kanske bara är för att vi hör låtarna första gången här på datorn och inte i soffan framför TV:n med den rätta Melodifestivalenstämningen. Förutom Kalle Moraeus och Orsa Spelmän - Underbart. Helt enkelt underbart.
"That's all Folks"
Surfers Paradise
I fredags, vår sista dag i Surfers Paradise, började dagen även denna dag ned dåligt väder, men på eftermiddagen sken solen och vi kunde ligga ute och sola på campingen, gick inte till stranden eftersom regnet hängde i luften hela tiden.
Vi bodde ca 3 km utanför Surfers Paradise i en ort som heter Main Beach. Eftersom det regnat varje kväll så hade vi inte gått in till Surfers ännu, men i fredagskväll tog vi en promenad in. Vi spelade minigolf på King Tutts Putt Putt och gick sedan till en glassbar. :) Jag vann tyvärr inte minigolfen, men det var nog bäst annars hade Totte velat gå hem och sova efteråt, så man kan (nästan) säga att jag la mig.
I lördags lämnade vi Surfers Paradise och körde 35 mil till Hervey Bay som ligger vid Fraser Island.
På vägen såg vi ett IKEA och var tvugna att stanna och shoppa lite svenskt godis. Mycket efterlängtat.
Det var väldigt konstigt att gå inne i IKEA, för planlösningen var precis som IKEA Barkarby så det kändes nästan som om vi var hemma igen.
På eftermiddagen kom vi fram till Hervey Bay och vår camping Australiana. Det är en liten camping som ligger 10 min promenad från stranden. På kvällen lagande vi supergod mat och delade på en flaska rosé, det var ju trots allt lördag.
Tidigt imorse blev vi väckta av att mamma och pappa ringde på min mobil. De ville veta om vi hört något om jordbävningen i Chile och tsunamivarningen som utfrärdast och om vi bodde vid stranden. Vi hade inte hört något men lyssnade på radion senare och då sa de att ingen tsunamivåg skulle träffa Australiens kust men att de inte rekomenderade människor att bada eftersom vattennivån kommer att höjas och det kommer att vara väldigt starka strömmar.
Idag på förmiddagen har vi tagit det lugnt och lyssnat på bidragen som gått vidare i Melodifestivalen. Måste säga att det nog är rekord på dåliga låtar i år. Eller det kanske bara är för att vi hör låtarna första gången här på datorn och inte i soffan framför TV:n med den rätta Melodifestivalenstämningen. Förutom Kalle Moraeus och Orsa Spelmän - Underbart. Helt enkelt underbart.
"That's all Folks"
Surfers Paradise
Lata dagar i solen
I måndags efter att vi varit på internetcafét gick vi och handlade mat för resterande av tiden i Byron Bay.
När vi kom tillbaka till campingen åt vi lunch och sen gick vi till stranden. De är så otroligt varmt och vi orkar inte ligga i solen särskilt länge innan vi måste bada. I måndags var vågorna jättestora och Totte tjatade hela tiden om att vi skulle gå längre ut till de riktigt stora vågorna. Så till slut gjorde vi det och det dröjde inte mer än nån minut tills en stor våg kom och slog unden fötterna för mig så jag fick tio kallsupar saltvatten och skrapade upp knät. Gissa om jag sprang upp när jag insåg att jag blödde från knät, här ska vi inte spilla något blod i hajrika vatten. :)
När vi kom tillbaka från stranden upptäckte vi att någon stulit maten vi köpt tidigare, hela kylväskan var borta. Vi hade två kylväskor, en med grönsaker och en med kött osv. och självklart var det den med kött osv. som var borta. Så jäkla trist, vem snor mat? Vi pratade med receptionen och de tittade på sina övervakningskameror men såg inget. Så de var bara att gå och handla igen då. Surt.
På kvällen gick vi en liten barrunda på stan. Den sista baren vi gick på, Cheaky Monkeys var det ett riktigt drag på. Dansgolvet bestod av två läktarbänkar vända mot varanda, så man stod och dansande i rad vända mot de andra på andra sidan. Annorlunda och kul.
Dessa dagar i Byron Bay är de första dagarna på resan vi inte har "ett fullt schema" utan bara slappar hela dagarna, så skönt. Igår skulle vi vara ambisösa och gå en promenad till en känd fyr i närheten, men vände efter nån timme då det var för varmt och långt att gå i flipflop. Men fick lite fina bilder på Byron Bay i allafall.
Annars har dagar sett ganska lika ut; sovmorgon - ta en vända på stan - lunch - stranden - eftermiddagen vid skuggan av bilen för att det är för varmt att röra sig - laga en sen middag - kortspel - duscha - sova! Men det har varit riktigt skönt. :)
Middag vid Flowrider.
I natt brakade ovädret löst. Jag har aldrig varit med om något liknande. Himmlen öppnade sig, lät som om någon vridit på en dusch, det åskade jättehögt och blixten slog hela tiden. Ändå ganska mysig att ligga i bilen då och höra regnet mot taket och hela bilen som lyses upp när blixten slår ner.
Idag har vi lämnat Byron Bay och kört en kort sträcka till Surfers Paradise. Surfers Paradise är helt annorlunda mot Byron Bay. Byron Bay är en liten stad med mest surfare och hippies. Här när vi kom körande tornade flera höghus upp längst kusten, väldigt märklig syn när vi hade åkt på landsbygden så länge. Här är allt väldigt commercial, det finns fem stora theme parks och tusen andra saker att göra. Och så flera km strand.
Idag har det dock regnat nästan hela dagen så när vi kom fram till campingen kröp vi in i bilen och käka lunch och sov, inte så mycket att göra när det är dåligt väder. Hoppas på bättre väder imorgon så man kan bygga på solbrännan lite. :)
Vi har det bra, vi här bak i bilen.....
När vi kom tillbaka till campingen åt vi lunch och sen gick vi till stranden. De är så otroligt varmt och vi orkar inte ligga i solen särskilt länge innan vi måste bada. I måndags var vågorna jättestora och Totte tjatade hela tiden om att vi skulle gå längre ut till de riktigt stora vågorna. Så till slut gjorde vi det och det dröjde inte mer än nån minut tills en stor våg kom och slog unden fötterna för mig så jag fick tio kallsupar saltvatten och skrapade upp knät. Gissa om jag sprang upp när jag insåg att jag blödde från knät, här ska vi inte spilla något blod i hajrika vatten. :)
När vi kom tillbaka från stranden upptäckte vi att någon stulit maten vi köpt tidigare, hela kylväskan var borta. Vi hade två kylväskor, en med grönsaker och en med kött osv. och självklart var det den med kött osv. som var borta. Så jäkla trist, vem snor mat? Vi pratade med receptionen och de tittade på sina övervakningskameror men såg inget. Så de var bara att gå och handla igen då. Surt.
På kvällen gick vi en liten barrunda på stan. Den sista baren vi gick på, Cheaky Monkeys var det ett riktigt drag på. Dansgolvet bestod av två läktarbänkar vända mot varanda, så man stod och dansande i rad vända mot de andra på andra sidan. Annorlunda och kul.
Dessa dagar i Byron Bay är de första dagarna på resan vi inte har "ett fullt schema" utan bara slappar hela dagarna, så skönt. Igår skulle vi vara ambisösa och gå en promenad till en känd fyr i närheten, men vände efter nån timme då det var för varmt och långt att gå i flipflop. Men fick lite fina bilder på Byron Bay i allafall.
Annars har dagar sett ganska lika ut; sovmorgon - ta en vända på stan - lunch - stranden - eftermiddagen vid skuggan av bilen för att det är för varmt att röra sig - laga en sen middag - kortspel - duscha - sova! Men det har varit riktigt skönt. :)
Middag vid Flowrider.
I natt brakade ovädret löst. Jag har aldrig varit med om något liknande. Himmlen öppnade sig, lät som om någon vridit på en dusch, det åskade jättehögt och blixten slog hela tiden. Ändå ganska mysig att ligga i bilen då och höra regnet mot taket och hela bilen som lyses upp när blixten slår ner.
Idag har vi lämnat Byron Bay och kört en kort sträcka till Surfers Paradise. Surfers Paradise är helt annorlunda mot Byron Bay. Byron Bay är en liten stad med mest surfare och hippies. Här när vi kom körande tornade flera höghus upp längst kusten, väldigt märklig syn när vi hade åkt på landsbygden så länge. Här är allt väldigt commercial, det finns fem stora theme parks och tusen andra saker att göra. Och så flera km strand.
Idag har det dock regnat nästan hela dagen så när vi kom fram till campingen kröp vi in i bilen och käka lunch och sov, inte så mycket att göra när det är dåligt väder. Hoppas på bättre väder imorgon så man kan bygga på solbrännan lite. :)
Vi har det bra, vi här bak i bilen.....
Byron Bay
I fredags hämtade vi ut vår Chubby (campervan) som heter Flowrider. Vi visste innan att den skulle vara liten, och det var den, med betoning på liten. Två säten, en säng som kan monteras om till bord och soffa och en liten köksdel längst bak som man kommer åt utifrån genom bakluckan. Men det räcker för oss. Efter att ha bott på hostel i nästan en månad så har vi vant oss med att ha begränsat med utrymme och endast en säng som sin egen plats. Det enda jag tyckte var jobbigt var att ha två stora ryggsäckar i bilen också utan någon möjlighet att packa upp sina saker. Det löste vi senare genom att köpa två tvättkorgar och packa upp de saker vi kommer att använda under resans gång och packa undan våra väskor. Så nu har vi en varsin tvättkorg att förvara våra saker i, smidigt. :)
Sen var det ju det här med vänstertrafik också. Totte började köra och fick inte någon mjukstart utan fick köra direkt ut i stadstrafiken i Sydney. Jag fick hojta till några gånger när vi åkte för mycket till vänster, men annars gick det galant.
Vårt första mål på vår resa upp längst östkusten var Byron Bay. Dit var det från Sydney 75 mil. Vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle komma fram till Byron Bay första dagen då vi stannade för lunch och sedan för att handla mat under bilfärden. Vi stannade i en ort som heter Coffs Harbour för natten istället, då hade vi kört 55 mil från Sydney. Vi kom fram till en camping vid halv åtta och fick checka in. På campingen hade det redan mörknat och när vi klev ut bilen fick jag en riktig camping känsla. Varmt och fuktigt i luften trots att det var kväll. Människor som satt och småpratade vid sina vagnar och bestick som slamrade mot tallrikar när folk åt sin middag. Hur mysigt som helst. Vi lagade mat och spelade sedan kort resten av kvällen i riktigt campingstil.
I lördags åkte vi de resterande 20 milen till Byron Bay. Nu var det min tur att köra. Inte nog med att jag inte kört bil på nästan två månader jag skulle köra på fel sida av vägen också. Som tur är sitter allt som man är van vid, koppling, gas och broms osv. Det kändes helt galet från början men jag vande mig snabbt och t.o.m. rondellerna gick bra. Landskapet vi kör igenom är flera mil på landsbygden för att sedan åka igenom en stad eller mindre ort. Då och då skymtar man kusten. Väldigt rofyllt. Här varnar man inte för älgar eller vildsvin på sina trafikskyltar utan känguruer och koalor.
Vi kom fram till Byron Bay vid lunchtid och hade valt ut en camping vi ville bo på. De gick inte så bra för där var det fullt, och så var det även på nästa camping vi provade på. Till slut fick vi en plats på en camping en bit utanför Byron Bay. Vi valde att bara stanna en natt och efter vi ätit lunch gick vi tillbaka in till Byron Bay och bokade in oss på den campingen vi ville bo på för de resterande nätterna.
Igår började vi dagen med att spela tennis och vi höll sams nästan hela tiden. J Efter frukost bytte vi till den andra campingen, First Sun. Campingen är jättefräsch och vi fick en bra plats. Efter vi parkerat Flowrider gick vi ner till stranden Main Beach som ligger precis intill campingen. Vi solade och badade i ca två timmar innan vi gick tillbaka till bilen för lunch. Sanden var vit och finkornig och vattnet var ljummet med fin botten och lagom stora vågor, perfekt. Efter lunch gick vi en vända i centrum och tänkte inte på att vi hade duschat av oss sanden och även solskyddsfaktorn vi hade smörjt in oss med, vilket gjorde att vi brände oss, trots att vi endast var i solen max trettio minuter, solen är jättestark här nere.
Eftermiddagen spenderade vi vid vår bil genom att bara slappa och läsa lite med en kall öl och ett glas vin. Så underbart. På kvällen skulle vi grilla en riktigt svensk måltid med färsk potatis, bea och sallad till köttet. Vi har inget kylskåp i vår bil utan har en kylbox och så har vi köpt två kylpåsar som vi förvarar maten i, men hade varit dåliga på att fylla på med is vilket gjorde att köttet hade blivit dåligt, det stank rent ut sagt. Så jag åt inte min kyckling och bean var ingen bea men tanken med grillningen var god.
Idag är en ny dag och vi har gått till ett internetcafé i närheten för att uppdatera våra bloggar. Vi har gratis Wi-Fi på campingen, jättebra tyckte vi tills det visade sig att nästan alla sidor vi vill använda oss av är spärrade av någon konstig etisk anledning. Idag blir det stranden efter lunch och ikväll blir det nog utgång.
<3
Blue Mountains och Hunter Valley
Igår åkte vi på en endagsutflykt med OZ Experience till Blue Mountains.
Vi startade dagen tidigt med att åka till till en nationalpark och titta på vilda känguruer. Vi hade tur och fick se en liten flock med fem stycken känguruer och kunde komma riktigt nära för att fota.
Efter det åkte vi vidare till Wentworth Falls och gick på en tvåtimmars vandring kring vattenfallet och i bergen i Blue Mountains. Vi gick igenom skogen, förbi ett mindre vattenfall och kom sedan fram till utsiktsplatsen, som var längs en smal platå längs ena berget, och tittade ut i dalen. Så otroligt vackert.
Vi fortsatte vandringen och gick förbi ett större vattenfall och kom sedan fram till en stor klippavsats som har bildats inne i berget genom att regnvatten har sköjt bort en del av den porösa sandstenen som Blue Mountins består av. Detta gör att man har berget både under fötterna och precis ovanför huvudet, som en grotta.
När vi kom tillbaka från vandringen var det dags för lunch. Efter lunchen åkte vi vidare till en annan del av Blue Mountains som heter Jamison Valley. Vi gick Furber Stairs, en väg med flera hundra trappsteg 415 m ner i dalen genom en regnskog. Desto längre ner vi kom desto mörkare blev det eftersom träden i regnskogen släpper in mindre och mindre solljus.
Halvvägs nere tittade vi på den mest kända bergkedjan i Blue Mountains, the Three Sisters. Bergsformationen ska se ut som tre systrar och vår guide berättade historien bakom varför berget kallas så. Jag tycker endast att berget längst till vänster ser ut som ett huvud.
I slutet av Furber Stairs åkte vi med Scenic Railway tillbaka upp till toppen, tack gode gud att vi slapp gå. Scenic Railway är den brantaste tågbanan i världen med en lutning på 52 grader. På en och en halv minut var vi uppe på toppen igen.
Efter det var utflykten slut och eftersom jag och Totte hade bokat i sista sekund fanns det inga platser på bussen tillbaka så vi fick åka tåg tillbaka till Sydney.
Idag har vi varit på yttligare en utflykt med OZ Experience, denna gång till vindistriktet Hunter Valley, två timmars bilresa utanför Sydney. Dagen började tidigt med att vi åkte till nationalparken Ku-Ring-Gai Chase National Park. Vi gick på en halvtimmes guidad tur in i praken för att titta på aboriginal culture, men guiden började med att berätta om alla giftiga spindlar och ormar som fanns i praken och att vi var tvugna att titta vart vi satte våra fötter, vilket gjorde att jag gick på helspänn. Efter ett tag stannade vi vid ett träd och guiden visade ett äckligt spindelnät och berättade att innanför spindelnätet i trädet bodde Australiens giftigaste spindel och målade upp hur det biter sina offer och oss människor, ingen nödvändig information tyckte jag. Han avslutade med att be oss titta upp, och mellan träden satt ett stort spindelnät med en stor spindel i. Nu kunde jag verkligen inte koncentrera mig på någon kultur utan ville bara därifrån. Vi såg två till stora spindlar i nät men inga ormar som tur var. Till slut var turen över och vi åkte vidare till Hunter Valley.
Den första vingården vi stannade på i Hunter Valley distriktet var Wollombi Wines Vineyard, en väldigt liten vingård. Vi fick prova sex av deras viner och efter det serverades det lunch. Ingen av vinerna hade någon wow-faktor, så vi köpte ingen flaska. Nästa ställe vi åkte till var Mountain View Vineyard. Denna vingård var större med vinrankor så långt ögat kunde nå i dalen. Vi fick prova nio av deras viner och föll för deras Rosé som vi köpte med oss en flaska av. Den sista vingården vi stannade på hette Savannah Estate. Här fick vi prova tretton av deras viner, allt från mousserande till dessertvin, och de var mycket goda. Vi gillade nästan alla, men köpte till slut med oss en flaska Shiraz. Totalt provade vi 28 viner under dagen så vi sov gott i bussen på vägen tillbaka till Sydney.
Just nu sitter vi på ett internet café, ska tillbaka till hostlet snart för att packa väskan för att imorgon hämtar vi ut vår lilla Chubby och börjar vår resa norrut längst östkusten.
Spectacular!
Vi startade dagen tidigt med att åka till till en nationalpark och titta på vilda känguruer. Vi hade tur och fick se en liten flock med fem stycken känguruer och kunde komma riktigt nära för att fota.
Efter det åkte vi vidare till Wentworth Falls och gick på en tvåtimmars vandring kring vattenfallet och i bergen i Blue Mountains. Vi gick igenom skogen, förbi ett mindre vattenfall och kom sedan fram till utsiktsplatsen, som var längs en smal platå längs ena berget, och tittade ut i dalen. Så otroligt vackert.
Vi fortsatte vandringen och gick förbi ett större vattenfall och kom sedan fram till en stor klippavsats som har bildats inne i berget genom att regnvatten har sköjt bort en del av den porösa sandstenen som Blue Mountins består av. Detta gör att man har berget både under fötterna och precis ovanför huvudet, som en grotta.
När vi kom tillbaka från vandringen var det dags för lunch. Efter lunchen åkte vi vidare till en annan del av Blue Mountains som heter Jamison Valley. Vi gick Furber Stairs, en väg med flera hundra trappsteg 415 m ner i dalen genom en regnskog. Desto längre ner vi kom desto mörkare blev det eftersom träden i regnskogen släpper in mindre och mindre solljus.
Halvvägs nere tittade vi på den mest kända bergkedjan i Blue Mountains, the Three Sisters. Bergsformationen ska se ut som tre systrar och vår guide berättade historien bakom varför berget kallas så. Jag tycker endast att berget längst till vänster ser ut som ett huvud.
I slutet av Furber Stairs åkte vi med Scenic Railway tillbaka upp till toppen, tack gode gud att vi slapp gå. Scenic Railway är den brantaste tågbanan i världen med en lutning på 52 grader. På en och en halv minut var vi uppe på toppen igen.
Efter det var utflykten slut och eftersom jag och Totte hade bokat i sista sekund fanns det inga platser på bussen tillbaka så vi fick åka tåg tillbaka till Sydney.
Idag har vi varit på yttligare en utflykt med OZ Experience, denna gång till vindistriktet Hunter Valley, två timmars bilresa utanför Sydney. Dagen började tidigt med att vi åkte till nationalparken Ku-Ring-Gai Chase National Park. Vi gick på en halvtimmes guidad tur in i praken för att titta på aboriginal culture, men guiden började med att berätta om alla giftiga spindlar och ormar som fanns i praken och att vi var tvugna att titta vart vi satte våra fötter, vilket gjorde att jag gick på helspänn. Efter ett tag stannade vi vid ett träd och guiden visade ett äckligt spindelnät och berättade att innanför spindelnätet i trädet bodde Australiens giftigaste spindel och målade upp hur det biter sina offer och oss människor, ingen nödvändig information tyckte jag. Han avslutade med att be oss titta upp, och mellan träden satt ett stort spindelnät med en stor spindel i. Nu kunde jag verkligen inte koncentrera mig på någon kultur utan ville bara därifrån. Vi såg två till stora spindlar i nät men inga ormar som tur var. Till slut var turen över och vi åkte vidare till Hunter Valley.
Den första vingården vi stannade på i Hunter Valley distriktet var Wollombi Wines Vineyard, en väldigt liten vingård. Vi fick prova sex av deras viner och efter det serverades det lunch. Ingen av vinerna hade någon wow-faktor, så vi köpte ingen flaska. Nästa ställe vi åkte till var Mountain View Vineyard. Denna vingård var större med vinrankor så långt ögat kunde nå i dalen. Vi fick prova nio av deras viner och föll för deras Rosé som vi köpte med oss en flaska av. Den sista vingården vi stannade på hette Savannah Estate. Här fick vi prova tretton av deras viner, allt från mousserande till dessertvin, och de var mycket goda. Vi gillade nästan alla, men köpte till slut med oss en flaska Shiraz. Totalt provade vi 28 viner under dagen så vi sov gott i bussen på vägen tillbaka till Sydney.
Just nu sitter vi på ett internet café, ska tillbaka till hostlet snart för att packa väskan för att imorgon hämtar vi ut vår lilla Chubby och börjar vår resa norrut längst östkusten.
Spectacular!
From Kiwi to Oz
Nu har vi flygit från Nya Zeeland till Australien och Sydney.
De sista två nätterna var vi i Christchurch. Vi tog det bara lugnt, gjorde inget speciellt.
Nya Zeeland är ett fantastiskt land med underbar natur och trevliga människor. Jag tyckter mer om småstäderna Queenstown, Franz Josef och Wanaka än de större städerna vi var i. Kan verkligen förstå att många svenskar väljer att bosätta sig i NZ. Vackert och Awesome, det är NZ!
Jag kommer att sakna Nya Zeeland men det var faktiskt skönt att åka vidare. En månad tyckter vi var en lagom tid att resa runt i NZ.
I måndags väldigt tidigt flög vi till Sydney. Efter vi checkat in på vårt hostel Wake Up, som för övrigt är jättebra, gick vi med på en fem timmars city tour med hostlet, helt gratis. Vi gick först till China Town, som är en av de mindre China Towns vi har varit i på vår resa. Efter det gick vi vidare ner mot Darling Harbour. En hamn med massor av resturanger och barer. Här finns även Sydney Aquarium och IMAX, världens störta 3D biograf.
Solen stekte så vi gick igenom ett köpcenter för att kyla av oss lite.
Vårt nästa mål var Circular Quay. Därifrån såg vi Sydney Opera House, mycket vackert och lite overkligt att se det i verkligheten då det är en väldigt känd vy jag sett många gånger på bild.
Vi tittade även på Sydney Harbour Bridge, en välkänd bro i Sydney som sammansluter centrum med norra delen av Sydney.
Nu var det dags för lunch, vi köpte med oss mat och hade en picknick i Sydneys Royal Botanic Garden, mycket mysigt och gott. Efter lunchen vandrade vi igenom parken. Hela parken är fylld med fladdermöss som hänger i alla träd. Vi såg även två jättespindlar, usch!
Sydney är en jättevacker stad och jag har fallit pladdask. Allt är snyggt och fräscht eftersom de hade sommar OS 2000 och snyggade till allt inför detta. Vackra hamnar med cafér och restauranger så långt ögat når. Och så klimatet, varmt och skönt, underbart!
När vi kom tillbaka till hostlet var vi helt slut efter att ha gått upp tidigt på morgonen och flygit i tre timmar för att sedan gå i solen i fem timmar. Vi fick en varsin öl av hostlet för att samla krafterna igen.
Trötta bokade vi några utflykter i receptionen och gick och handlade mat.
På kvällen lagade vi Fajitas. :)
Idag började vi dagen med att besöka Sydney Aquarium. Tittade på alla möjliga sorters fiskar, hajar, stingrockor, krokodiler och dungeons. Jag läste på alla skyltar om hajar och om de är farliga och vart de befinner sig i Australien. Först var allt frid och fröjd, de är missförstådda osv tills vi kom till den delen där de skulle återskapa barriärrevet (där vi ska dyka). De hajar som var i tanken var jättestora och två av sorterna var kända för att vara nyfikna och simma fram till dykare och även bitas (!!!) Trevligt! Vi tittade även på saltvattenkrokodiler, min nya skräck, för att krokodiler till skillnad från hajar faktiskt äter människor som föda. På skyltarna stod det att det endast är hanar som är större än 4 meter som attackerar männsikor, vilken tröst....
Efter akvariumet åkte vi med buss till Bondi Beach. Tyvärr var det inte så bra väder, det blåste som attan, så vi kunde inte ligga på stranden, utan la oss som alla andra på gräsmattan ovanför stranden. Bondi är en mycket fin strand med vit finkornig sand och blått vatten. Strömmarna är dock jättestarka och livvakterna åker runt på fyrhjulingar över hela stranden och ropar in människor som de anser är för långt ut. Just nu håller de på att spelar in en realityserie för TV om livvakterna på Bondi Beach och vid ett tillfälle idag blev det ett jäkla pådrag på stranden. Tjejer skrek osv vidare. Vi uppfattade aldrig var det var som hände, men en av livvakterna är väldigt populär och när han åkte iväg på sin fyrhjuling spang massa tjejer efter och skrek. Australiens svar på Färjan-Håkan kanske? ;)
Kvällen blir lugn. Vi har lagat mat och nu slappar vi vid datorn. Imorgon blir en tidig morgon för vi ska till Blue Mountains.
God natt från andra sidan jorden
De sista två nätterna var vi i Christchurch. Vi tog det bara lugnt, gjorde inget speciellt.
Nya Zeeland är ett fantastiskt land med underbar natur och trevliga människor. Jag tyckter mer om småstäderna Queenstown, Franz Josef och Wanaka än de större städerna vi var i. Kan verkligen förstå att många svenskar väljer att bosätta sig i NZ. Vackert och Awesome, det är NZ!
Jag kommer att sakna Nya Zeeland men det var faktiskt skönt att åka vidare. En månad tyckter vi var en lagom tid att resa runt i NZ.
I måndags väldigt tidigt flög vi till Sydney. Efter vi checkat in på vårt hostel Wake Up, som för övrigt är jättebra, gick vi med på en fem timmars city tour med hostlet, helt gratis. Vi gick först till China Town, som är en av de mindre China Towns vi har varit i på vår resa. Efter det gick vi vidare ner mot Darling Harbour. En hamn med massor av resturanger och barer. Här finns även Sydney Aquarium och IMAX, världens störta 3D biograf.
Solen stekte så vi gick igenom ett köpcenter för att kyla av oss lite.
Vårt nästa mål var Circular Quay. Därifrån såg vi Sydney Opera House, mycket vackert och lite overkligt att se det i verkligheten då det är en väldigt känd vy jag sett många gånger på bild.
Vi tittade även på Sydney Harbour Bridge, en välkänd bro i Sydney som sammansluter centrum med norra delen av Sydney.
Nu var det dags för lunch, vi köpte med oss mat och hade en picknick i Sydneys Royal Botanic Garden, mycket mysigt och gott. Efter lunchen vandrade vi igenom parken. Hela parken är fylld med fladdermöss som hänger i alla träd. Vi såg även två jättespindlar, usch!
Sydney är en jättevacker stad och jag har fallit pladdask. Allt är snyggt och fräscht eftersom de hade sommar OS 2000 och snyggade till allt inför detta. Vackra hamnar med cafér och restauranger så långt ögat når. Och så klimatet, varmt och skönt, underbart!
När vi kom tillbaka till hostlet var vi helt slut efter att ha gått upp tidigt på morgonen och flygit i tre timmar för att sedan gå i solen i fem timmar. Vi fick en varsin öl av hostlet för att samla krafterna igen.
Trötta bokade vi några utflykter i receptionen och gick och handlade mat.
På kvällen lagade vi Fajitas. :)
Idag började vi dagen med att besöka Sydney Aquarium. Tittade på alla möjliga sorters fiskar, hajar, stingrockor, krokodiler och dungeons. Jag läste på alla skyltar om hajar och om de är farliga och vart de befinner sig i Australien. Först var allt frid och fröjd, de är missförstådda osv tills vi kom till den delen där de skulle återskapa barriärrevet (där vi ska dyka). De hajar som var i tanken var jättestora och två av sorterna var kända för att vara nyfikna och simma fram till dykare och även bitas (!!!) Trevligt! Vi tittade även på saltvattenkrokodiler, min nya skräck, för att krokodiler till skillnad från hajar faktiskt äter människor som föda. På skyltarna stod det att det endast är hanar som är större än 4 meter som attackerar männsikor, vilken tröst....
Efter akvariumet åkte vi med buss till Bondi Beach. Tyvärr var det inte så bra väder, det blåste som attan, så vi kunde inte ligga på stranden, utan la oss som alla andra på gräsmattan ovanför stranden. Bondi är en mycket fin strand med vit finkornig sand och blått vatten. Strömmarna är dock jättestarka och livvakterna åker runt på fyrhjulingar över hela stranden och ropar in människor som de anser är för långt ut. Just nu håller de på att spelar in en realityserie för TV om livvakterna på Bondi Beach och vid ett tillfälle idag blev det ett jäkla pådrag på stranden. Tjejer skrek osv vidare. Vi uppfattade aldrig var det var som hände, men en av livvakterna är väldigt populär och när han åkte iväg på sin fyrhjuling spang massa tjejer efter och skrek. Australiens svar på Färjan-Håkan kanske? ;)
Kvällen blir lugn. Vi har lagat mat och nu slappar vi vid datorn. Imorgon blir en tidig morgon för vi ska till Blue Mountains.
God natt från andra sidan jorden
Dancing Queen in Queenstown
I onsdags efter en seg morgon gick jag och Totte och käkade glass på ett välkänt ställe i Queenstown.
Eftermiddagen slappade vi på hostlet.
Queenstown
På kvällen var vi med på en barrunda som heter Big Night Out. Emma fixade så att vi fick vara med på den gratis, mycket bra. Vi samlades ett gäng med två anställda från Big Night Out och gic k gemensamt på en pubrunda i Queenstown med stop på sex olika barer. Innan vi gick in på varje pub bjöds det på en gratis shot, så det var upplagt för en trevlig kväll. Varje kväll delar de ut något form av pris, som bungy eller rafting osv. På sista puben för kvällen var det dags för dem att dela ut priset. Tävlingen skulle avgöras med en danstävling, och jag vann! Priset var en halvdags raftingtrip. Mycket trevligt!
Efter pubrundan var avslutad gick jag och Totte tillbaka till Winnes där Emma jobbade och sedan gick vi till Barmuda där Erik, Emmas bror, jobbade. Det blev en riktigt lyckad kväll.
I torsdags slappade vi på stranden med Emma.
På kvällen gick vi till Winnes och åt middag tillsammans med Erik. Winnes är välkända för sin pizzor så vi var tvunga att prova dem. Jag åt en pizza med kyckling, brie, vårlök, soltorkade tomater, sweetchili sås, toppad med en pistage och gräddfilskräm. Låter jättekostigt med var skitgott. På kvällen spelade ett coverband på Winnes och vi stannade kvar ett tag och tog några drinkar.
Igår gick jag upp tidigt på morgonen för att åka på raftingtripen jag vann. Totte passade på att tvätta under tiden, bra fördelning tycker jag. ;) Raftingen var helt okej, men inte lika bra som den vi varit på tidigare. Men eftersom jag fick den gratis så gjorde de det inte så mycket.
När jag kom tillbaka till stan gick jag och Totte och åt på Ferg Burger igen. Var bara tvugna att äta dessa himmelskt goda hamburgare en sista gång.
På kvällen träffade vi Emma och tog en fördrink på en mysig bar. Sedan mötte vi Bert och alla fyra gick och åt middag på en italiensk restaurang, mycket gott. Efter middagen gick vi till Barmuda där Erik jobbar och tog en drink. Vi avslutade kvällen med att gå till Winnies och dricka lite och sedan en sista sväng in på Buffalo.
Queenstown har varit superkul och vi har haft väldigt tur som har haft Emma där. Utan henne hade vi bara hängt på backpackerställena, som säker också hade blivit kul, men nu har vi fått träffa mycket nytt folk och även fast de bara var några kvällar kände vi oss snabbt som en i gänget för att alla är så trevliga. Dessa dagar blev helt klart de bästa i Nya Zeeland.
Idag har vi åkt en åtta timmar busstur från Queenstown upp till Christchurch, sista dagen med Kiwi-bussen. Jag sov halva delen och andra halvan hade jag och Totte vår egen lilla bokklubb då vi bara har en bok att läsa. Jag läste ett kapitel och sedan fick Totte läsa samma kapitel. :)
Vi stannade för att titta på Nya Zeelands högsta berg Mt Cook. Framför berget ligger en sjö med enbart smältvatten från glaciärerna vilket gör att vattnet får en underlig blå färg. Det ser ut som om någon målat med turkos målarfärg och sedan sköljt rent penseln i vattnet så det blir en grumlig turkos färg.
Mt Cook syns längts bort bland molnen.
Två nätter kvar i NZ innan vi flyger till Sydney. Blir spännande....
Eftermiddagen slappade vi på hostlet.
Queenstown
På kvällen var vi med på en barrunda som heter Big Night Out. Emma fixade så att vi fick vara med på den gratis, mycket bra. Vi samlades ett gäng med två anställda från Big Night Out och gic k gemensamt på en pubrunda i Queenstown med stop på sex olika barer. Innan vi gick in på varje pub bjöds det på en gratis shot, så det var upplagt för en trevlig kväll. Varje kväll delar de ut något form av pris, som bungy eller rafting osv. På sista puben för kvällen var det dags för dem att dela ut priset. Tävlingen skulle avgöras med en danstävling, och jag vann! Priset var en halvdags raftingtrip. Mycket trevligt!
Efter pubrundan var avslutad gick jag och Totte tillbaka till Winnes där Emma jobbade och sedan gick vi till Barmuda där Erik, Emmas bror, jobbade. Det blev en riktigt lyckad kväll.
I torsdags slappade vi på stranden med Emma.
På kvällen gick vi till Winnes och åt middag tillsammans med Erik. Winnes är välkända för sin pizzor så vi var tvunga att prova dem. Jag åt en pizza med kyckling, brie, vårlök, soltorkade tomater, sweetchili sås, toppad med en pistage och gräddfilskräm. Låter jättekostigt med var skitgott. På kvällen spelade ett coverband på Winnes och vi stannade kvar ett tag och tog några drinkar.
Igår gick jag upp tidigt på morgonen för att åka på raftingtripen jag vann. Totte passade på att tvätta under tiden, bra fördelning tycker jag. ;) Raftingen var helt okej, men inte lika bra som den vi varit på tidigare. Men eftersom jag fick den gratis så gjorde de det inte så mycket.
När jag kom tillbaka till stan gick jag och Totte och åt på Ferg Burger igen. Var bara tvugna att äta dessa himmelskt goda hamburgare en sista gång.
På kvällen träffade vi Emma och tog en fördrink på en mysig bar. Sedan mötte vi Bert och alla fyra gick och åt middag på en italiensk restaurang, mycket gott. Efter middagen gick vi till Barmuda där Erik jobbar och tog en drink. Vi avslutade kvällen med att gå till Winnies och dricka lite och sedan en sista sväng in på Buffalo.
Queenstown har varit superkul och vi har haft väldigt tur som har haft Emma där. Utan henne hade vi bara hängt på backpackerställena, som säker också hade blivit kul, men nu har vi fått träffa mycket nytt folk och även fast de bara var några kvällar kände vi oss snabbt som en i gänget för att alla är så trevliga. Dessa dagar blev helt klart de bästa i Nya Zeeland.
Idag har vi åkt en åtta timmar busstur från Queenstown upp till Christchurch, sista dagen med Kiwi-bussen. Jag sov halva delen och andra halvan hade jag och Totte vår egen lilla bokklubb då vi bara har en bok att läsa. Jag läste ett kapitel och sedan fick Totte läsa samma kapitel. :)
Vi stannade för att titta på Nya Zeelands högsta berg Mt Cook. Framför berget ligger en sjö med enbart smältvatten från glaciärerna vilket gör att vattnet får en underlig blå färg. Det ser ut som om någon målat med turkos målarfärg och sedan sköljt rent penseln i vattnet så det blir en grumlig turkos färg.
Mt Cook syns längts bort bland molnen.
Två nätter kvar i NZ innan vi flyger till Sydney. Blir spännande....
Tre nätter i Queenstown
I söndags efter att vi träffat Evelina och Rickard igen gick vi ut och åt hamburgare på det välkända Ferg Burger. De har blivit framröstade till världens godaste burgare och de kan jag förstå, sjukt gott!
I måndagsmorse var det dags för Bungy.
Jag och Totte hade skrivit upp oss på att hoppa vid ett ställe som heter Nevis. Nevis är det tredje högsta bungyt i hela världen med en fallhöjd på 134 m, ca tre gånger så högt som ett vanligt bungy. Galet. Avsatsen man hoppar ut ifrån är en kabin som hänger mittimellan två berg, så du hoppar ner i en ravin med en smal flod under.
Jag var inte så värst nervös på morgonen när det var dags att åka iväg. Vi var tvungen att åka bil 45 min innan vi kom fram till hoppstället, så det fanns gott om tid att bli nervös på.
När vi kom fram och hade fått på oss vårt kroppssele man behöver för att bli upphissad i efter hoppet var det dags att ta den lilla "linbanan" ut i ravinen till kabinen. Då började det att flyga fjärillar i magen.
Vi var tio stycken som skulle hoppa och man går i viktordning med tyngst först. I kabinen var det ett glasgolv så man kunde stå och titta ner när de andra hoppade och i kabinen spelade de hög musik, så jag blev direkt mindre nervös.
Totte hoppade tvåa och klarade det galant och efter det såg jag hur en efter en hoppade utan problem, så då tänkte jag piece of cake det här. När det var min tur och jag fick sätta mig i stolen de använder för att sätta fast fötterna var jag inte heller galet nervös utan bara uppspelt. Men sen när jag började gå mot kanten förändrades allt. Man ser på filmen efteråt att leendet försvinner och käkarna spänns. Jag höll på att dö. De enda jag kunde tänka var, -Fan fan fan jag klarar inte det här. -Jag kommer bli den första som inte hoppar. -Hur fan ska jag kunna hoppa ut här? Men sen gick allt så snabbt och helt plötsligt hörde jag killen skrika three, two, one bungy och jag bara hoppade.
Första sekunden var av fallet var jag mest i chock att jag hade hoppat, fattade inte riktigt hur det gick till. Sen var allt bara tyst och jag såg hur marken närmde sig. Sju sekunder kan verka som en kort tid, men när man bara väntar på att känna rekylen av linan så är det en lång tid. Till slut drogs jag tillbaka av linan och då kom mitt skrik, ett skrik av glädje, chock och bara för att få luft. Sen var det bara att njuta av eftergugningarna.
På andra vändingen skulle man dra i en rem vid sitt vänstra ben för att lossa fötterna så att man hamnade i sittande läge på tillbakafärden uppåt. Men för ungefär var tjugonde person så fungerar det inte och man får åka upp uppochnervänd. Självklart fungerade det inte för mig, och inte Totte heller vilket snyggt par vi är, så jag fick hänga uppochner. Det var läskigt.
Jag kan inte förklara känslan av att hoppa bungy och nu när jag tänker på det efteråt fattar jag inte hur jag vågade hoppa, men det var riktigt häftigt.
Eftermiddagen spenderade vi på stranden och på kvällen åt vi gratis BBQ på vårt hostel och sen gick vi ut med Rickard och Evelina. Rickard och Evelina gick hem tidigare för att de skulle åka dagen efter men jag och Totte var ute ett tag.
Igår lämnade Rickard och Evelina vårt rum, mycket tråkigt.
På dagen var det mulet väder så vi tog en fika på stan och sedan slappade vi på hostlet.
På kvällen träffade vi Emma från Bålsta. Hur kul som helst att träffa henne igen.
Vi gick hem till hennes lägenhet och Emma lagade Fajitas, mycket gott. Emmas pojkvän Bert var också med på middagen och sen kom Emmas bror Erik hem, han bor också i QT just nu. Alla fem gick sedan ut för att ta några öl. Vi gick på en irländsk pub där några vänner till Emma och Bert spelade, hur bra som helst. När vi satt på puben kom bara fler och fler vänner till Emma och Bert och anslöt sig till sällskapet.
Efter puben gick vi till Winnies där Emma jobbar och vad som skulle bli en kväll med några öl på stan blev en galet kul utekväll. Jag hade knappt något smink och skitigt hår, och ni kan förstå hur jag kände mig då. Men det är verkligen ingen som bryr sig i QT, man kan se ut hur som helst. Efter Winnies gick vi till Buffalo Bar och sedan till ett pyttelitet ställe som hette Mini Bar. Där dansade vi till Botten Anna och Mr Cool. ;) Vi avlustade kvällen på en bar som jag aldrig tog namnet på men där slängde vi av oss skorna och dansade barfota på lurviga röda mattor. :) En helt galen kväll. Riktigt kul att få gå ut men människor som bor och jobbar i QT och vet vart de bra ställena är.
Nu väntar tre nätter till i underbara QT!
I måndagsmorse var det dags för Bungy.
Jag och Totte hade skrivit upp oss på att hoppa vid ett ställe som heter Nevis. Nevis är det tredje högsta bungyt i hela världen med en fallhöjd på 134 m, ca tre gånger så högt som ett vanligt bungy. Galet. Avsatsen man hoppar ut ifrån är en kabin som hänger mittimellan två berg, så du hoppar ner i en ravin med en smal flod under.
Jag var inte så värst nervös på morgonen när det var dags att åka iväg. Vi var tvungen att åka bil 45 min innan vi kom fram till hoppstället, så det fanns gott om tid att bli nervös på.
När vi kom fram och hade fått på oss vårt kroppssele man behöver för att bli upphissad i efter hoppet var det dags att ta den lilla "linbanan" ut i ravinen till kabinen. Då började det att flyga fjärillar i magen.
Vi var tio stycken som skulle hoppa och man går i viktordning med tyngst först. I kabinen var det ett glasgolv så man kunde stå och titta ner när de andra hoppade och i kabinen spelade de hög musik, så jag blev direkt mindre nervös.
Totte hoppade tvåa och klarade det galant och efter det såg jag hur en efter en hoppade utan problem, så då tänkte jag piece of cake det här. När det var min tur och jag fick sätta mig i stolen de använder för att sätta fast fötterna var jag inte heller galet nervös utan bara uppspelt. Men sen när jag började gå mot kanten förändrades allt. Man ser på filmen efteråt att leendet försvinner och käkarna spänns. Jag höll på att dö. De enda jag kunde tänka var, -Fan fan fan jag klarar inte det här. -Jag kommer bli den första som inte hoppar. -Hur fan ska jag kunna hoppa ut här? Men sen gick allt så snabbt och helt plötsligt hörde jag killen skrika three, two, one bungy och jag bara hoppade.
Första sekunden var av fallet var jag mest i chock att jag hade hoppat, fattade inte riktigt hur det gick till. Sen var allt bara tyst och jag såg hur marken närmde sig. Sju sekunder kan verka som en kort tid, men när man bara väntar på att känna rekylen av linan så är det en lång tid. Till slut drogs jag tillbaka av linan och då kom mitt skrik, ett skrik av glädje, chock och bara för att få luft. Sen var det bara att njuta av eftergugningarna.
På andra vändingen skulle man dra i en rem vid sitt vänstra ben för att lossa fötterna så att man hamnade i sittande läge på tillbakafärden uppåt. Men för ungefär var tjugonde person så fungerar det inte och man får åka upp uppochnervänd. Självklart fungerade det inte för mig, och inte Totte heller vilket snyggt par vi är, så jag fick hänga uppochner. Det var läskigt.
Jag kan inte förklara känslan av att hoppa bungy och nu när jag tänker på det efteråt fattar jag inte hur jag vågade hoppa, men det var riktigt häftigt.
Eftermiddagen spenderade vi på stranden och på kvällen åt vi gratis BBQ på vårt hostel och sen gick vi ut med Rickard och Evelina. Rickard och Evelina gick hem tidigare för att de skulle åka dagen efter men jag och Totte var ute ett tag.
Igår lämnade Rickard och Evelina vårt rum, mycket tråkigt.
På dagen var det mulet väder så vi tog en fika på stan och sedan slappade vi på hostlet.
På kvällen träffade vi Emma från Bålsta. Hur kul som helst att träffa henne igen.
Vi gick hem till hennes lägenhet och Emma lagade Fajitas, mycket gott. Emmas pojkvän Bert var också med på middagen och sen kom Emmas bror Erik hem, han bor också i QT just nu. Alla fem gick sedan ut för att ta några öl. Vi gick på en irländsk pub där några vänner till Emma och Bert spelade, hur bra som helst. När vi satt på puben kom bara fler och fler vänner till Emma och Bert och anslöt sig till sällskapet.
Efter puben gick vi till Winnies där Emma jobbar och vad som skulle bli en kväll med några öl på stan blev en galet kul utekväll. Jag hade knappt något smink och skitigt hår, och ni kan förstå hur jag kände mig då. Men det är verkligen ingen som bryr sig i QT, man kan se ut hur som helst. Efter Winnies gick vi till Buffalo Bar och sedan till ett pyttelitet ställe som hette Mini Bar. Där dansade vi till Botten Anna och Mr Cool. ;) Vi avlustade kvällen på en bar som jag aldrig tog namnet på men där slängde vi av oss skorna och dansade barfota på lurviga röda mattor. :) En helt galen kväll. Riktigt kul att få gå ut men människor som bor och jobbar i QT och vet vart de bra ställena är.
Nu väntar tre nätter till i underbara QT!
Isvandring och feberfrossa.
Det blev ingen Abbasång i torsdags, vi tog det lugnt istället för att jag har kännt mig lite sjuk.
I fredags var vi på en heldags glaciärvandring på glaciären Franz Josef. Det var riktigt kul. Vi fick göra allt från att vandra i trånga gångar till att klättra upp i smala utrymmen. I åtta timmar var vi ute, en riktigit bra dag. Trots att vi var mitt på en glaciär hela dagen var det ändå varmt väder.
På kvällen när vi kom tillbaka till staden Franz Josef lagade vi middag och sedan gick vi till ett spa med heta pooler. Hur skönt som helst att skjunka ner i dem efter en lång dag på glaciären.
I lördags åkte vi vidare med bussen till en stad som heter Wanaka. Staden ligger vid Lake Wanaka och det är otroligt mysigt och vackert där.
På morgonen på väg till staden stannade vi vid Mount Cook on Lake Matheson för att ta fina bilder. Mount Cook ligger precis vid sjön och när det är fint väder spelglar sig berget i sjön, så att det blir onaturligt vackra vykortsbilder. Tyvärr hade vi lite moln så våra bilder blev inte hundra. Men det var väldigt fint ändå.
På eftermiddagen när vi hade checkat in på vårt hostel gick vi till stranden vid Lake Wanaka och badade och solade. Riktigt skönt i vattnet och bra väder.
På kvällen lagade vi middag och sedan tog vi det lugnt.
När vi skulle gå och lägga oss hade jag gått från att vara lite förskyld med ont i halsen till världens feberfrossa.
Proppade i mig massor med Ipren och försökte sova, men det är inte det roligaste att ha hög feber och vara sjuk när man delar rum med fem andra personer. Imorsre var febern fortfarande kvar, men nu på kvällskvisten efter många Ipren och powernaps börjar det bli bättre.
Idag har vi kommit fram till Queenstown. Vi bor på ett hostel som heter Southern Laughter och delar rum med Rickard och Evelina. Riktigt kul att träffa dem igen. Ikväll blir nog en lugn kväll, hur det nu ska gå till i Queenstown, för imorgon måste jag vara frisk för då händer det gjejer. One, Two, Three ....... :)
<3
I fredags var vi på en heldags glaciärvandring på glaciären Franz Josef. Det var riktigt kul. Vi fick göra allt från att vandra i trånga gångar till att klättra upp i smala utrymmen. I åtta timmar var vi ute, en riktigit bra dag. Trots att vi var mitt på en glaciär hela dagen var det ändå varmt väder.
På kvällen när vi kom tillbaka till staden Franz Josef lagade vi middag och sedan gick vi till ett spa med heta pooler. Hur skönt som helst att skjunka ner i dem efter en lång dag på glaciären.
I lördags åkte vi vidare med bussen till en stad som heter Wanaka. Staden ligger vid Lake Wanaka och det är otroligt mysigt och vackert där.
På morgonen på väg till staden stannade vi vid Mount Cook on Lake Matheson för att ta fina bilder. Mount Cook ligger precis vid sjön och när det är fint väder spelglar sig berget i sjön, så att det blir onaturligt vackra vykortsbilder. Tyvärr hade vi lite moln så våra bilder blev inte hundra. Men det var väldigt fint ändå.
På eftermiddagen när vi hade checkat in på vårt hostel gick vi till stranden vid Lake Wanaka och badade och solade. Riktigt skönt i vattnet och bra väder.
På kvällen lagade vi middag och sedan tog vi det lugnt.
När vi skulle gå och lägga oss hade jag gått från att vara lite förskyld med ont i halsen till världens feberfrossa.
Proppade i mig massor med Ipren och försökte sova, men det är inte det roligaste att ha hög feber och vara sjuk när man delar rum med fem andra personer. Imorsre var febern fortfarande kvar, men nu på kvällskvisten efter många Ipren och powernaps börjar det bli bättre.
Idag har vi kommit fram till Queenstown. Vi bor på ett hostel som heter Southern Laughter och delar rum med Rickard och Evelina. Riktigt kul att träffa dem igen. Ikväll blir nog en lugn kväll, hur det nu ska gå till i Queenstown, för imorgon måste jag vara frisk för då händer det gjejer. One, Two, Three ....... :)
<3
Prinsessan och Piraten
I måndags var vi som sagt i Nelson.
Efter middagen satte jag och Totte oss för att spela kort. Efter ett tag kom det en tjej från UK och en tjej från Canada och började spela med oss. Sedan kom det två svenska tjejer och till sist två tjejer från Tyskland. Så vad som skulle vara en lugn kväll med kortspel blev en kväll med nya människor och drickspelet Ring of Fire. Det är det som är så roligt att bo på hostel, man vet aldrig vilka man träffar och hur kvällen kommer att sluta.
I tisdags lämnade vi Nelson och åkte vidare mot Westport.
På vägen dit stannade vi vid en national park och gick en halvtimmes vandring.
Efter det var det dags för picknick vid vattnet. En otroligt vacker utsikt, men picknincken blev inte så rofylld. Massor med ankor attakerade oss hela tiden och försökte ta vår mat. De var hur många som helst och sprang mellan alla oss som försökte äta lunch. Jag fick slå efter dom med min sko för att det skulle hålla sig borta. Jag har alltid tyckt att det är ganska mysigt med ankor, men inte dessa. Äckliga fågeljävlar!
På eftermiddagen kom vi fram till Westport och det var dags för dagens aktivitet. Jag och Totte åkte med några andra på Jet Boating. Jättekul. Jet Boat är en båt som liknar en speed boat, men den har inte propellrar utan drivs av istället av vatten som sugs upp underifrån och sprutas ut där bak. Detta gör att båten kan gå på så grunt som 10 cm.
Vi åkte på en flod som i dagsläget var ganska grund för att det inte har regnat så mycket där, vattennivån var ca 1,5 meter. Men när det regnar mycket svämmar floden över, ända upp till 12 meter. Guiden som körde båten visade vart rekordet för vattennivån hade varit, helt otroligt hur mycket vatten det kan bli. Båtturen gick först "långsamt" upp längs floden, men när vi vände för att åka tillbaka åkte vi snabbare och snurrade flera gånger. Helt dygnsura blev vi, men det var roligt.
Blöta som dränkta katter åkte vi till vårt hostel för natten i Westport.
Westport är en liten stad och där finns inte så mycket att göra, så efter middagen gick jag och Totte till en lekpark och sedan kastade vi lite med en rugbyboll. :)
I går efter att vi hade lämnat Westport åkte vi till en till national park. Hela Nya Zeeland är fylld av national parker och det har otroligt fin utsikt, men efter ett tag blir man lite mätt på dem. Vi gick i en timme och tittade på den vackra utsikten och gick även förbi en sälkoloni med sälar som vi tittade på. Vi fick även se Kiwifåglar, vilket är väldigt sällsynt och få som får göra det.
Vid luchtid åkte vi till Punakaiki Pancake Rocks. Det är berg som av naturen har formats i tunna lager vilket gör att de, enligt busschauffören, ser ut som en trave med pannkakor. Vet inte om jag såg likheten, men fint var det.
På eftermiddagen var det dags att stanna i Greymouth för att köpa prylar till kvällens temafest.
Nattens stop var vid Lake Mahinapua, eller Pu Pub som det kort och gott kallas.
Där träffade vi Les, en mycket gammal trevlig man som driver stället.
Efter vi checkat in gick vi till standen och slappade. Vid sju serverades det en gemensam BBQ och efter det var det dags att byta om för kvällens fest. Vårt tema var bokstaven P. Jag klädde ut mig till Prinsessa och Totte till Pirat. Vi hade allt från präster och papegojor till playboy bunny's och punkrockare på festen. En mycket rolig kväll. :)
Idag har vi åkt från Pu Pub till Franz Josef och här ska vi stanna i två nätter.
På vägen dit stannade vi vid ett mycket underligt ställe, the Bushman's Centre in Pukekura. Ett slag museum med ett café där det visar hur man som Bushman levde förr och hur hjortfarmarna på Nya Zeeland har kommit till. Vi fick träffa Pete som driver stället, en gammal gubbe med lite kostig humor. Sedan fick vi titta på en film där de skjuter hjortar och fångar in dem, väldigt B med pålagd musik som skulle göra filmen bättre. Efter det tittade vi på possums instängda i en burar, t.o.m där var de äckliga. :) Vissa provsmakade sedan possumpaj. Hela stället var fullt med provocerande skyltar och Pete hade satt upp klagobrev han fått från gäster på väggarna och satt upp de kaxiga svaren han skickat tillbaka. Lite udda ställe, men men.
På eftermiddagen kom vi fram till Franz Josef.
Ikväll får vi se vad som händer. Det är Happy Hour på puben och lite tävlingar, bl.a. karakoke som erbjuds.
Jag kanske dammar av någon gammal ABBA dänga ikväll. ;)
Awesome!
Efter middagen satte jag och Totte oss för att spela kort. Efter ett tag kom det en tjej från UK och en tjej från Canada och började spela med oss. Sedan kom det två svenska tjejer och till sist två tjejer från Tyskland. Så vad som skulle vara en lugn kväll med kortspel blev en kväll med nya människor och drickspelet Ring of Fire. Det är det som är så roligt att bo på hostel, man vet aldrig vilka man träffar och hur kvällen kommer att sluta.
I tisdags lämnade vi Nelson och åkte vidare mot Westport.
På vägen dit stannade vi vid en national park och gick en halvtimmes vandring.
Efter det var det dags för picknick vid vattnet. En otroligt vacker utsikt, men picknincken blev inte så rofylld. Massor med ankor attakerade oss hela tiden och försökte ta vår mat. De var hur många som helst och sprang mellan alla oss som försökte äta lunch. Jag fick slå efter dom med min sko för att det skulle hålla sig borta. Jag har alltid tyckt att det är ganska mysigt med ankor, men inte dessa. Äckliga fågeljävlar!
På eftermiddagen kom vi fram till Westport och det var dags för dagens aktivitet. Jag och Totte åkte med några andra på Jet Boating. Jättekul. Jet Boat är en båt som liknar en speed boat, men den har inte propellrar utan drivs av istället av vatten som sugs upp underifrån och sprutas ut där bak. Detta gör att båten kan gå på så grunt som 10 cm.
Vi åkte på en flod som i dagsläget var ganska grund för att det inte har regnat så mycket där, vattennivån var ca 1,5 meter. Men när det regnar mycket svämmar floden över, ända upp till 12 meter. Guiden som körde båten visade vart rekordet för vattennivån hade varit, helt otroligt hur mycket vatten det kan bli. Båtturen gick först "långsamt" upp längs floden, men när vi vände för att åka tillbaka åkte vi snabbare och snurrade flera gånger. Helt dygnsura blev vi, men det var roligt.
Blöta som dränkta katter åkte vi till vårt hostel för natten i Westport.
Westport är en liten stad och där finns inte så mycket att göra, så efter middagen gick jag och Totte till en lekpark och sedan kastade vi lite med en rugbyboll. :)
I går efter att vi hade lämnat Westport åkte vi till en till national park. Hela Nya Zeeland är fylld av national parker och det har otroligt fin utsikt, men efter ett tag blir man lite mätt på dem. Vi gick i en timme och tittade på den vackra utsikten och gick även förbi en sälkoloni med sälar som vi tittade på. Vi fick även se Kiwifåglar, vilket är väldigt sällsynt och få som får göra det.
Vid luchtid åkte vi till Punakaiki Pancake Rocks. Det är berg som av naturen har formats i tunna lager vilket gör att de, enligt busschauffören, ser ut som en trave med pannkakor. Vet inte om jag såg likheten, men fint var det.
På eftermiddagen var det dags att stanna i Greymouth för att köpa prylar till kvällens temafest.
Nattens stop var vid Lake Mahinapua, eller Pu Pub som det kort och gott kallas.
Där träffade vi Les, en mycket gammal trevlig man som driver stället.
Efter vi checkat in gick vi till standen och slappade. Vid sju serverades det en gemensam BBQ och efter det var det dags att byta om för kvällens fest. Vårt tema var bokstaven P. Jag klädde ut mig till Prinsessa och Totte till Pirat. Vi hade allt från präster och papegojor till playboy bunny's och punkrockare på festen. En mycket rolig kväll. :)
Idag har vi åkt från Pu Pub till Franz Josef och här ska vi stanna i två nätter.
På vägen dit stannade vi vid ett mycket underligt ställe, the Bushman's Centre in Pukekura. Ett slag museum med ett café där det visar hur man som Bushman levde förr och hur hjortfarmarna på Nya Zeeland har kommit till. Vi fick träffa Pete som driver stället, en gammal gubbe med lite kostig humor. Sedan fick vi titta på en film där de skjuter hjortar och fångar in dem, väldigt B med pålagd musik som skulle göra filmen bättre. Efter det tittade vi på possums instängda i en burar, t.o.m där var de äckliga. :) Vissa provsmakade sedan possumpaj. Hela stället var fullt med provocerande skyltar och Pete hade satt upp klagobrev han fått från gäster på väggarna och satt upp de kaxiga svaren han skickat tillbaka. Lite udda ställe, men men.
På eftermiddagen kom vi fram till Franz Josef.
Ikväll får vi se vad som händer. Det är Happy Hour på puben och lite tävlingar, bl.a. karakoke som erbjuds.
Jag kanske dammar av någon gammal ABBA dänga ikväll. ;)
Awesome!
Från norr till söder
I fredags hade vi en till extra dag i Taupo.
Jag glömmer hela tiden bort vilken veckodag det här för att för oss är alla dagar lördagar. Riktigt skönt, men lite jobbigt när man ska skriva här och Totte och jag måste bli ense om vilken dag det är idag och när vi var vart. :)
Men som sagt i fredags tog vi det bara lugnt i Taupo, solade och tvättade kläder.
På kvällen köpte vi en kortlek och lite vin och spelade kort. Kvällen avslutades med en film med andra på hostlet.
På lördagen åkte vi vidare med Kiwi-bussen till River Valley.
På vägen dit stannade vi Tongariro National Park där vi gick på en två timmars vandring. Väldigt fin utsikt och bra väder hade vi. Kring parken spelades en del av Sagan om Ringen in och det kan man verkligen se.
Efter vandringen åkte vi till hostlet för kvällen. Vi stannade bussen vid en grus väg och sedan fick vi gå ner för en brant backe till hostlet. Jättemysigt hus beläget precis vid en å.
Varje dag skriver man upp sig på listor för att boka hostel för kvällen, då kan man välja om man vill ha ett eget rum eller sova i ett rum med andra. Vi har valt att dela rum med andra för det blir billigare så. Här i River Valley var det ett rum med 32 platser sa busschauffören. Aja tänkte vi, gör inte så mycket, på ett annat vi bodde på tidigare var det sexton sängar i samma rum, man ska juh bara sova. När vi kom fram till hostlet var det lite annorlunda. De hade byggt en jättestor tvåvåningsäng, där vi tog varsin madrass och la ut på rad, åtta nere och åtta uppe och likadant på andra sidan. Vi fick varsin kudde också, men sen fick vi använda våra sovsäckar. Alla blev lite paffa först, men det gick bra ändå.
Efter att vi checkat in gick vi ut för att sola och bada i ån. Men det gick inte att sola. Hundratals (och jag överdriver inte) små flugor var i luften och satte sig på hela kroppen. Slog jag bort tjugo på ena benet var det ånda tjugo kvar på andra benet. Helt galen blev jag. Den enda gången man fick vara i fred var när man var i vattnet, men det var inte så varmt så det blev bara i några minuter. Jätte tråkigt, för River Valley var verkligen ett jättemysigt ställe, och jag hade trivts jättebra om det inte var för flugorna. Trist men sant.
På kvällen lagade jag och Totte egen mat vi köpt med oss på dagen. Vi har inte varit så duktiga på det där med att laga egen mat som man ska göra i sann backpackinganda, utan har käkat ute varje dag istället. Men det gick bra att laga eget, färdig tomatsås och pasta, avancerat. Fast jag slog nog rekord i koktid på pastan, då jag inte hade slagit igång plattan helt, men men, allt kan inte bli rätt första gången. :)
I söndags lämnade vi River Valley sent, så det blev både sovmnorgon och slappartid innan bussen åkte.
Vårt mål för dagen var Wellington, huvudstaden i Nya Zeeland. Vi åkte nästan rakta vägen dit, en lång bussresa.
Jag och Totte hade bestämt oss för att vi bara skulle stanna en natt i staden. Så efter vi checkat in på hostlet gick vi ut och åt en burgare och gick på bio och såg The Lovley Bones. Den var helt okej, men inte så mycket mer.
Idag checkade vi ut tidigt och tog färjan från Wellington på norra ön till Picton på södra ön.
När vi kom i land vid Picton fortsatte vi med en ny KIWI-buss till Nelson där vi är just nu och ska stanna för natten. Vi bor på ett jättefint hostel. Just nu är Totte på ölprovning och efter det ska vi äta en gemensam middag med de andra i bussen, så får vi se vad som händer senare.
Imorgon rullar hjulen på bussen vidare.
<3
Jag glömmer hela tiden bort vilken veckodag det här för att för oss är alla dagar lördagar. Riktigt skönt, men lite jobbigt när man ska skriva här och Totte och jag måste bli ense om vilken dag det är idag och när vi var vart. :)
Men som sagt i fredags tog vi det bara lugnt i Taupo, solade och tvättade kläder.
På kvällen köpte vi en kortlek och lite vin och spelade kort. Kvällen avslutades med en film med andra på hostlet.
På lördagen åkte vi vidare med Kiwi-bussen till River Valley.
På vägen dit stannade vi Tongariro National Park där vi gick på en två timmars vandring. Väldigt fin utsikt och bra väder hade vi. Kring parken spelades en del av Sagan om Ringen in och det kan man verkligen se.
Efter vandringen åkte vi till hostlet för kvällen. Vi stannade bussen vid en grus väg och sedan fick vi gå ner för en brant backe till hostlet. Jättemysigt hus beläget precis vid en å.
Varje dag skriver man upp sig på listor för att boka hostel för kvällen, då kan man välja om man vill ha ett eget rum eller sova i ett rum med andra. Vi har valt att dela rum med andra för det blir billigare så. Här i River Valley var det ett rum med 32 platser sa busschauffören. Aja tänkte vi, gör inte så mycket, på ett annat vi bodde på tidigare var det sexton sängar i samma rum, man ska juh bara sova. När vi kom fram till hostlet var det lite annorlunda. De hade byggt en jättestor tvåvåningsäng, där vi tog varsin madrass och la ut på rad, åtta nere och åtta uppe och likadant på andra sidan. Vi fick varsin kudde också, men sen fick vi använda våra sovsäckar. Alla blev lite paffa först, men det gick bra ändå.
Efter att vi checkat in gick vi ut för att sola och bada i ån. Men det gick inte att sola. Hundratals (och jag överdriver inte) små flugor var i luften och satte sig på hela kroppen. Slog jag bort tjugo på ena benet var det ånda tjugo kvar på andra benet. Helt galen blev jag. Den enda gången man fick vara i fred var när man var i vattnet, men det var inte så varmt så det blev bara i några minuter. Jätte tråkigt, för River Valley var verkligen ett jättemysigt ställe, och jag hade trivts jättebra om det inte var för flugorna. Trist men sant.
På kvällen lagade jag och Totte egen mat vi köpt med oss på dagen. Vi har inte varit så duktiga på det där med att laga egen mat som man ska göra i sann backpackinganda, utan har käkat ute varje dag istället. Men det gick bra att laga eget, färdig tomatsås och pasta, avancerat. Fast jag slog nog rekord i koktid på pastan, då jag inte hade slagit igång plattan helt, men men, allt kan inte bli rätt första gången. :)
I söndags lämnade vi River Valley sent, så det blev både sovmnorgon och slappartid innan bussen åkte.
Vårt mål för dagen var Wellington, huvudstaden i Nya Zeeland. Vi åkte nästan rakta vägen dit, en lång bussresa.
Jag och Totte hade bestämt oss för att vi bara skulle stanna en natt i staden. Så efter vi checkat in på hostlet gick vi ut och åt en burgare och gick på bio och såg The Lovley Bones. Den var helt okej, men inte så mycket mer.
Idag checkade vi ut tidigt och tog färjan från Wellington på norra ön till Picton på södra ön.
När vi kom i land vid Picton fortsatte vi med en ny KIWI-buss till Nelson där vi är just nu och ska stanna för natten. Vi bor på ett jättefint hostel. Just nu är Totte på ölprovning och efter det ska vi äta en gemensam middag med de andra i bussen, så får vi se vad som händer senare.
Imorgon rullar hjulen på bussen vidare.
<3
