I söndags efter att vi träffat Evelina och Rickard igen gick vi ut och åt hamburgare på det välkända Ferg Burger. De har blivit framröstade till världens godaste burgare och de kan jag förstå, sjukt gott!

I måndagsmorse var det dags för Bungy.
Jag och Totte hade skrivit upp oss på att hoppa vid ett ställe som heter Nevis. Nevis är det tredje högsta bungyt i hela världen med en fallhöjd på 134 m, ca tre gånger så högt som ett vanligt bungy. Galet. Avsatsen man hoppar ut ifrån är en kabin som hänger mittimellan två berg, så du hoppar ner i en ravin med en smal flod under.
Jag var inte så värst nervös på morgonen när det var dags att åka iväg. Vi var tvungen att åka bil 45 min innan vi kom fram till hoppstället, så det fanns gott om tid att bli nervös på.




När vi kom fram och hade fått på oss vårt kroppssele man behöver för att bli upphissad i efter hoppet var det dags att ta den lilla "linbanan" ut i ravinen till kabinen. Då började det att flyga fjärillar i magen.

Vi var tio stycken som skulle hoppa och man går i viktordning med tyngst först. I kabinen var det ett glasgolv så man kunde stå och titta ner när de andra hoppade och i kabinen spelade de hög musik, så jag blev direkt mindre nervös.

Totte hoppade tvåa och klarade det galant och efter det såg jag hur en efter en hoppade utan problem, så då tänkte jag piece of cake det här. När det var min tur och jag fick sätta mig i stolen de använder för att sätta fast fötterna var jag inte heller galet nervös utan bara uppspelt. Men sen när jag började gå mot kanten förändrades allt. Man ser på filmen efteråt att leendet försvinner och käkarna spänns. Jag höll på att dö. De enda jag kunde tänka var, -Fan fan fan jag klarar inte det här. -Jag kommer bli den första som inte hoppar. -Hur fan ska jag kunna hoppa ut här? Men sen gick allt så snabbt och helt plötsligt hörde jag killen skrika three, two, one bungy och jag bara hoppade.
Första sekunden var av fallet var jag mest i chock att jag hade hoppat, fattade inte riktigt hur det gick till. Sen var allt bara tyst och jag såg hur marken närmde sig. Sju sekunder kan verka som en kort tid, men när man bara väntar på att känna rekylen av linan så är det en lång tid. Till slut drogs jag tillbaka av linan och då kom mitt skrik, ett skrik av glädje, chock och bara för att få luft. Sen var det bara att njuta av eftergugningarna.
På andra vändingen skulle man dra i en rem vid sitt vänstra ben för att lossa fötterna så att man hamnade i sittande läge på tillbakafärden uppåt. Men för ungefär var tjugonde person så fungerar det inte och man får åka upp uppochnervänd. Självklart fungerade det inte för mig, och inte Totte heller vilket snyggt par vi är, så jag fick hänga uppochner. Det var läskigt.










Jag kan inte förklara känslan av att hoppa bungy och nu när jag tänker på det efteråt fattar jag inte hur jag vågade hoppa, men det var riktigt häftigt.

Eftermiddagen spenderade vi på stranden och på kvällen åt vi gratis BBQ på vårt hostel och sen gick vi ut med Rickard och Evelina. Rickard och Evelina gick hem tidigare för att de skulle åka dagen efter men jag och Totte var ute ett tag.

Igår lämnade Rickard och Evelina vårt rum, mycket tråkigt.
På dagen var det mulet väder så vi tog en fika på stan och sedan slappade vi på hostlet.
På kvällen träffade vi Emma från Bålsta. Hur kul som helst att träffa henne igen.
Vi gick hem till hennes lägenhet och Emma lagade Fajitas, mycket gott. Emmas pojkvän Bert var också med på middagen och sen kom Emmas bror Erik hem, han bor också i QT just nu. Alla fem gick sedan ut för att ta några öl. Vi gick på en irländsk pub där några vänner till Emma och Bert spelade, hur bra som helst. När vi satt på puben kom bara fler och fler vänner till Emma och Bert och anslöt sig till sällskapet.



Efter puben gick vi till Winnies där Emma jobbar och vad som skulle bli en kväll med några öl på stan blev en galet kul utekväll. Jag hade knappt något smink och skitigt hår, och ni kan förstå hur jag kände mig då. Men det är verkligen ingen som bryr sig i QT, man kan se ut hur som helst. Efter Winnies gick vi till Buffalo Bar och sedan till ett pyttelitet ställe som hette Mini Bar. Där dansade vi till Botten Anna och Mr Cool. ;) Vi avlustade kvällen på en bar som jag aldrig tog namnet på men där slängde vi av oss skorna och dansade barfota på lurviga röda mattor. :) En helt galen kväll. Riktigt kul att få gå ut men människor som bor och jobbar i QT och vet vart de bra ställena är.

Nu väntar tre nätter till i underbara QT!