Så i söndags lämnade vi alltså underbara Thailand efter att ha rest runt där i en månad. Resan gick vidare till Kambodja och Siem Reap med buss.

Vi lämnade Bangkok tidigt på morgonen, blev upphämtade av en minibuss 07.30. Efter att ha rest fyra timmar var vi framme vid gränsen vid Poi Pet. Där åt vi en snabb lunch och ordnade med visum. Sedan fick vi ta all vår packning och gå i stekande hetta till gränskontrollen, tog tio minuter. Där var det massa kontroller och hundratals stämplar. Väl över gränsen fick vi gå en bit igen. Min väska har blivit helt sned, tung som tusan, jag är så less. Upp och ner över axlarna, har fina vita skrapsår där färgen har flagnat bort. Nej aldrig mer ryggsäck, inte ett måste längre när man reser runt, många reser med mindre resväskor på hjul. Mycket smidigare.
Vi tog en buss en midre sträcka till en stor vänthall där vi fick vänta på den bussen som skulle ta oss från gränsen till Siem Reap.

I vänthallen blev vi för första gången under resan riktigt lurade. Kambodja har sin egen valuta Riel men använder även dollar. Vi hade varit duktiga och tagit ut thai bath och växlat till dollar redan i Bangkok, men när vi satt i vänthallen sa de killar som arbetade åt de företaget vi åkte med att dollar inte är bra att handla med i Kambodja, allt är dyrare, de vill hellre ha Riel, om man använder dollar så tar de kommission. Jaha tänkte vi lite snabbt och inte så värst noga, trötta efter att ha rest hela morgonen. Vi växlar väl en del. När vi satt med våra dollar så sa killen som hjälpt oss över gränsen att vi skulle växla allt. Kursen var 1 us dollar = 4000 Riel. Jag frågade om det var en bra kurs och han sa att det var det, i Siem Reap fick man kurser under 4000. Så vi växlade allt. Vilket var världens misstag, så går det när man inte använder sin egen hjärna utan lyssnar på andra. På 99% av ställerna vi varit på hittills står priserna i dollar. När man säger att man vill betala i Riel får man om man har tur kursen 4000, men oftast 4200. När vi skulle betala våra biljetter till Angkor Wat tog de 4300 Riel per en dollar, så våra biljetter blev 6 dollar dyrare på den växlingen. Kursen i städerna är 4215 alltså mycket bättre än de vi köpte för. Jag var så jäkla förbannad och less fösta dagen, men sen sket vi i det och accepterade läget, så surt bara.

Det är det man blir väldigt less på efter att rest nästan två månader i Asiatiska länder, att alltid behöva tänka på om man blir lurad eller inte. Invånarrna i länderna vi har varit i är trevliga, men när det kommer till pengar är allt så komplicerat. Hela tiden försöka luras för att tjäna pengar, så otroligt tröttsamt. Bara att ta en tuktuk till en restaurang på kvällen kan bli världens process, de säger ett jättehögt pris, vi säger de priset vi alltid betalar för sträckan och de fortsätter att mjökla innan de till slut ger med sig, eftersom priset vi betalar är standard. Jag är inte snål eller nått, vill bara inte bli lurad.

Det andra man blir less på är att det ska vara så himla svårt att köra en dit man vill, här tycker jag att Kambodja är snäppet värre än Thailand, om man bortser från Bangkok. Vi har kommit tre gånger med buss i Kambodja och alltid samma sak, vi säger ett hotell, men slutar alltid med att vi hamnar på något annat som "vi väl bara kan titta på, mycket billigare än de vi vill till". Vi, som inte orkar ställa till en scen eller nog är för snälla, tittar och väljer de hotellet istället, orkar inte åka runt och leta, första bästa blir bra. Men våra världar krockar verkligen här. Sätt ett fast pris istället, så man slipper pruta på allt, kör mig dit jag vill, och om jag får ett "råd" av någon vill jag inte behöva fundera på om jag åker på världens blåsning eller bara träffat en snäll person. Jag, som vill tänka bra om alla, tänker ofta de senare tyvärr, vilket har fått oss på omvägar flera gånger.

Men nu har jag varit tillräckligt less, måste få avreagera sig lite. Resan är toppen och vi njuter för fulla muggar.
Vi har haft fem intressanta dagar i Kambodja hittills. Jag bestämde att vi skulle ta turistandet en nivå högre och gå ut och äta på de restauranger Lonley Planet (reseguidebok) rekomenderar. Första kvällen i Siem Reap gick vi på Angkor Palm, en fin restaurang där vi tog en kombo med sex smårätter för två. Så jäkla gott! Vi hade kommit in i en svacka innan i slutet av Thailand och tröttnat på att äta ute, gick mest på internationella restauranger. Men det här var något helt nytt för våra smaklökar. Amok, fisk bakad i palmblad med kryddor och kokosmjölk. Färska vårrullar (inte friterade). Kyckling curry. Morning Glory, någon grönsak stekt med oyster sauce. Revbenspjäll, typ friterade, och grön mango sallad. Låter kankse konstigt för våra svenska smaklökar, men så otroligt gott och annorlunda.



I måndags gick vi upp halv fem och åkte vid fem iväg till Angkor Wat för att titta på soluppgången över Angkor Wat. Otroligt vackert och mäktigt att se solen gå upp över det välkända tornen i Angkor Wat. Även fast det var massor med människor där var det väldigt tyst och stilla, alla väntade på solen och när den kom upp över tornen stod alla bara och njöt.



När dagen ljusnat helt och den tryckande värmen kom tillbaka gick vi och åt frukost och sedan gick vi tillbaka till Angkor Wat och utforkade inne i templet. Hänförande och mäktigt beskriver bra Angkor Wat. Att tänka sig att de burit dit alla stenar en och en är helt galet.





Vi åkte runt till toltat sex tempel första dagen. Efter Angkor Wat åkte vi till Angkor Thom, de näst kändaste området. Angkor Thom är ett samlingsnamn för ett område med flera olika tempel. Vi besökte Bayorn och Elephant Terrace. Bayorn är ett stort tempel med massor med annsikten, kungen övervakade sina undersåtar. Elephant Teracce är en terass med flera elefantstatyer, där hade de kungliga mottaganden osv.



Efter det åkte vi till två mindre tempel och efter lunch averkade vi Ta Phrom, templet där Thomb Raider är inspelat och dagens sista tempel, Banteay Kdei.


Ta Prohm

Vid två var vi tillbaka vid hotellet, helt slut med massor med nya intryck. Vi tog en efterlängtad dusch och p-nap innan vi gick ut och åt på kvällen, mitt andra val i Lonley Planet. En äkta Khamer (folket i kambodja kallas khmaer) resturang med bara inhemska besökare och vi. Blåa plaststolar och stålbord, orange och grön plastservis, men ack så god mat. De blev helt till sig när vi kom in och vi fick världens service, en servetris som bevakade oss hela kvällen och var vid vår sida på en sekund. Hon kunde inte prata engelska så när vi skulle beställa mer vatten under middagen fick jag ta upp Lonley Planet, leta upp ordlistan och försöka prata Khmer, gick inte så bra men med hjälp av totalt tre servitriser förstod de att vi ville ha vatten. :)
Maten var super god även här, Totte tog Lok Lak, grillat (eller kanske kokat, lite oklart) kött i någon speciell marinad man doppade i en salt, peppar och lime blandning. Jag tog grillade jätteräkor man doppade i stark chilisås. Vår servitris var så söt, pekade på maten och de olika skålarna och visade hur vi skulle äta. En riktigt lyckad kväll.



Dag två vid Angkor Wat startade vi lite senare, vid nio på morgonen. Idag hade vi helt själva fått välja ut sex tempel som vi ville besöka. Vi åkte först till "det kvinnliga" templet, Banteay Srei, ett tempel mycket mindre än de andra byggd i röd sandsten. Jättevackert. Sedan åkte vi till Banteay Samré, det bäst bevarade templet idag. Efter det East Mebon, ett tempel som förut hade massor med vatten runt sig. Efter lunch åkte vi till Preah Khan, samma stil som Ta Phrom (Thomb Raider templet).


Banteay Srei


Banteay Samré


Banteay Samré


Preah Khan. Fin ett fel.... :)

Under eftermiddagen åkte vi till Bakong, det första templet som byggdes. Så vackert med massor med grönska runtomkring. Sista templet för dagen och resan var Bakheng. Templet i sig är inget speciellt utan det är utsikten från det som är beundransvärt. Vi fick gå långt upp på ett berg, varmt som tusan. Men när vi väl kom upp var det värt varenda steg. Otroligt vackert och vi hade en bra utsikt över Angkor Wat. Vi satt där till skymningen och tittade på solnedgången, tyvärr såg vi ingen sol för monligt för det, men fick se himlen färgas röd över Angkor Wat. Samma himmel som dagen innan färgats röd av att solen var på väg upp. En underbar början fick ett fint slut.


Bakong


Utsikten över Angkor Wat från Bakheng

Totalt spenderade vi 18 timmar i Angkor Wat och templerna runtomkring och tog lite över 400 bilder.

På kvällen gick vi till nattmarknaden i Siem Reap och åt mat och jag gjorde fransk manikyr för 3 dollar, taget!

I onsdags åkte vi vidare med en ny buss till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Vi blev körda till ett smalt hotell men sex trappor upp för att komma till vårt rum. Tungt.
På kvällen åkte vi till en restaurang som vi valt ut i Lonley Planet. Det visade sig vara värsta lyxrestaurangen, en av Phnom Phens lyxigaste. Väldigt romantiskt, men vi hade inte gjort oss i ordning för en sån fin restaurang. Maten var god och det var roligt att gå på en sån fin restaurang utan att notan drog iväg.

Dagen efter åkte vi till Killing Fields på morgonen. Killing Fields är ett område där Pol Pot och hans parti avrättade ca 9000 människor under tre och ett halvt år. Detta skedde mellan 1975 - 1979. Totalt dog 1.7 millioner människor under Pol Pots styre, 25 % av Kambodjas befolkning. Bara för att han hade en idé om att Kambodja skulle vara ett land utan klasskillnader, där alla arbetade med jordbruk och alla delade på allt. Han stängde alla skolor, sjukhus och andra institut och tillfångatog alla som partit ansåg var motståndare. Män och kvinnor, barn och gamla. De små barnen avrättades direkt, medan de andra sattes i fängelse någonstans runt om i landet för att bli torterad till flaska erkännanden. De som inte dog där av tortyren och svälten kördes sedan till ett av de 129 Killing Fields för att avrättas och slängas i stora gropar som blev massgravar. Idag kan man besöka Killing Fields utanför Phnom Penh där de byggt upp ett stort monument för att hedra de som dog under Pol Pots styre. I monnumentet har de lagt de skallar och ben de hittade i gravarna samt kläder som fångarna hade på sig. Vissa av groparna från massgravarna är kvar, idag med grönskande gräs, men ändå är det hemskt att se och det är svårt att föreställa sig den hemskhet som försegick här.


Monumentet


Resterna från massgravarna

Efter Killing Fields åkte vi till S-21, fängelset där de som tillfångatogs satt fängslade innan de fördes till Killing Fields. Innan Pol Pot var detta en skola, men i och med hans inträde i Phnom Phen stängde han skolan och byggde om den till ett fängelse. Alla celler från den tiden finns kvar idag och det finns hundratals bilder på de som tillfångatogs samt berättelser från de som upplevde denna tid. Så otroligt hemsk och svårt att förstå att detta kunde få hända, endast 35 år sedan. Nästan alla som lever i Kambodja idag är på något sätt påverkade av denna tid. Kambodja som land har även fått ta många smällar efter denna tid. Landet är mycket fattigare än sina grannländer, och det är stora kontraster mellan Thailand och Kambodja. När man reser runt i Kambodja är det så många barn överallt som tigger eller säljer olika småsaker. Standarden på husen är låg och många familjer måste varje dag kämpa för att få mat.





På kvällen åkte vi till Friends, en restaurang där de arbetar med att hjälpa gatungdommar få en utbildning inom restaurangbranschen och komma bort från gatan. Maten var supergod, till förett tapas och varmrätt Khmermat och resturangen var mysig. Och allt för en god sak.

Igår tog vi en till buss från Phnom Penh till Sihanoukville, badorten i Kambodja. Eftersom det var Valborg åkte vi till en svensk restaurang och åt middag, jättetrevlig personal och mysigt hotell, så vi ska byta från de vi bor på nu till deras istället.
När vi kom ut från restaurangen öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi åkte moppetaxi och blev helt dygnsura. :)Så istället för att sitta på stranden fick vi sitta på hotellrummet och mysa med en film.

Saknar er där hemma och det vore roligt om ni ville skriva en rad eller två under kommentarer. <3

Hej och hå!