En vecka är nu avverkad i Kina och den har varit väldigt händelserik.

I lördags kväll, efter att vi letat oss fram till vårt hostel gick vi ner till hostlets restaurang och åt middag. Det var väldigt annorlunda att titta på en meny från Kina än de andra länder vi rest i med bland annat rätter som groda, komage och grisblod att välja på. Vi körde ett säkert kort och höll oss till kyckling och kött och det blev en riktigt god middag med dumplings, stekt kyckling med jordnötter och chili.

Första heldagen i Shanghai, i söndags, började vi dagen med att åka till World Expo. Vi hade hört att Shanghai arrangerade detta 2010, men visste inte var det innebar. Det stod att det var en mässa där alla medverkande länder ställde ut olika saker från sitt land, så jag föreställde mig typ Älvsjömässan där alla länder hade en egen monter. Jo jo, inte riktigt rätt fick jag. Detta var helt galet. På ett enormt stort område nere vid floden i Shanghai hade de byggt upp en jättemässa där varje medverkande land hade en egen byggnad, eller paviljong som det hette där. Den ena byggnaden flashigare och större än den andra, jag har aldrig sett något liknande.


Medverkande länder under World Expo 2010


Kinas paviljong


Sveriges pavilong


En del av det stora Expo området

Det som skulle blivit en snabb visit för att kolla in vad World Expo var för något blev en heldag med 12,5 timmar vandring runt mellan olika paviljonger. Temat var "Better City, Better Life" och meningen hade tolkats helt fritt. Sverige hade valt att visa hur vi hur de förbättarat miljön i storstäderna under de senaste 50-100 åren och även vilka mijövänliga maskiner vi tagit fram för industrin. USA var hade tre olika korta filmer, den sista med 3D-glasögon som pratade om den Amerikans andan, och presidenten varm med i ett av klippen, väldigt Amerikanskt men rikigt bra. Italien hade gjort en utställning med saker de är bra på, typ couture som D&G och Vercace, Ferraribilar och pasta. Englands paviljong bestod av 60.000 fiberrör som satt genom taket. På utsidan spretade de och bildade en rund form på byggnaden, riktigt häftigt, på insidan såg man botten på dessa 60.000 rör och där hade de lagt ett frö från naturen i varje rör. Detta var bara några av de länder vi besökte under dagen, men av de flesta vi besökte så var det mest reklam för sitt land, men på ett väldigt flashigt sätt. Det var jättekul att springa runt inne på området och otroligt häftigt.

Den enda nackdelen var att det var så långa köer för att komma in på paviljongerna. Under dagen blev vi fotograferade av flera kineser i kön, vissa frågade om de fick ta kort på oss, andra tog "smygfoton". De var väldigt fashinerade av mitt ljusa hår och pillade gärna i det. :)

Dag två i Shanghai försökte vi avverka hela staden under en dag eftersom gårdagen hade gått åt till Expot.
Först åkte vi till ett buddistiskt tempel. Där var det jättemycket folk för dagen och fest för en av buddhorna fyllde år. Vi gick runt ett tag och tittade på de olika buddhorna och folket som bad och firade, väldigt harmoniskt.
Efter det åkte vi ner till Old City. Shanghai är ett enda virrvarr av höga byggnader men här har de låtit en del av de äldre byggnaderna stå kvar. Vi vandrade längs old street, en gata med massa små butiker där butikerna utseende gick i gammal Shanghai stil.
När vi hade ätit lunch åkte vi ut till Shanghais Internationella flygplats med tunnelbana för att ta Maglev tillbaka. Maglev är ett snabbtåg, de första av sin sort i världen, som går från flygplatsen in till city. Tåget färdas 30 km på 7 min och kommer upp i en max hastighet på 431 km/h. Det var en upplevelse att åka det tåget, mycket snyggt och fräscht och under resans gång kunde man se på väggen på en digital visare hur fort tåget åkte.

Väl tillbaka i city åkte vi till finansdistriktet i Shanghai. Här har de smällt upp den ena superhöga och flashiga byggnade efter den andra. I Shanghai står tre av världens högsta byggnader. Ett otroligt häftigt ställe. Vi besökte ett av deras observatorium, det högsta i hela världen, 100 meter högre än Empire State Buildning. Tyvärr var inte vädret optimalt, det var molnigt så sikten blev inte den bästa, men upplevelsen var toppen ändå. Allt var så himla high tec. T.o.m toaletterna nere i lobbyn var speciella med sitsvärme och rengöringsfunktioner för baken. När vi skulle ta hissen upp till utsiktsplatsen fick vi vänta i ett rum helt inrett i svart glänsade kakel, från golv till tak, och i taket var det ett jättestor digital visare som visade vilken höjd hissen befann sig på och räknade ner när hissen var på väg ner till oss. I hissen var det också räknare som visade vilken höjd och våning vi befann oss på. Uppe i observatioret hade de laggt in glasgolv på vissa ställen så att man kunde stå och titta rätt ner i marken från 470 meters höjd. Riktigt fin utsikt med jag fick svindel av glasgolven.


Observatoriet



När vi stod med båda fötterna nere på gatan igen gick vi till The Bund Tourist tunnel för att åka över floden till andra sidan av Shanghai. Tunneln är precis vad den utger sig att vara, en turistfälla, men ändå ganska roligt. Den går under jorden och man åker i någon slags tågkupé med glassväggar. Under resan lyses tunneln upp med olika ljusformationer och musik spelas. Annorlunda men verkligen inte mind blowing.
När vi kom upp ur tunneln på andra sidan befann vi oss på The Bund och det hade blivit kväll. The Bund är Shanghai's mest kända gata med butiker, barer och restauranger. Men det fina var att stå och titta ut över floden och finansdistriketet som nu hade tänts upp med tusentals olika lampor och gav en häftgit syn.


Utsikt från The Bund

Efter The Bund gick vi trötta tillbaka till hostlet efter en till dag med 12 timmars vandring för en snabb middag på samma restaurang som första kvällen och sen tog vi vår packning och gick till tågstationen.



Under våra dagar i Shanghai och allt flängade hit och dit har vi tagit oss fram med deras tunnelbanesystem. Väldigt smidigt och en miljon gånger bättre än i Sverige, men rena nya tåg som går hela tiden och billigt som tusan, tre kronor för enkel resa eller 18 kronor för 24 timmar.
Shanghai är en väldigt häftig stad med alla sina byggnader och belysningar överallt. Många kan nog tycka att det är lite för mycket och smaklöst, men vi tyckte det var riktigt häftgit och blev väldigt fästa vi staden och hoppas på att få åka hit igen.

På tågstationen tog vi nattåget till Beijing. En tiotimmars resa, men denna gång var tåget rent och snyggt och vi hade sovkupé, så resan blev som att sova på ett hotellrum. Smidigt och ett bekvämt sätt att resa. När vi kom fram till Beijing åkte vi till vårt hostel och lämnade våra väskor och gick sedan tillbaka ut igen för en ny dag vandring i gympaskorna och turistande.


Sovkupé

Vi gick först till himmelska fridens torg, världens största allmänna torg. Torget är inte mer än vad det låter, ett väldigt stort torg, men har en fin utsikt men tyvärr en värre historia. Här sköts hundratals stundeter till döds 1989 när de demonstrerade.
Vi gick från torget till den förbjudna staden som ligger brecis brevid. Den förbjudna staden är ett stort plats som där Kinas f.d kejsare bodde fån mitten av 1400-talet till 1920-talet och var en förbjuden plats för alla utom kejsaren och hans familj och de som hade blivit inbjudna, därav namnet.
Vi köpte en guide och gick runt i en och en halvtimme och tittade på byggnaderna och fick höra historian bakom, mycket intressant.


Himmelska fridens torg


Förbjudna staden

När vi var klara med den förbjudna staden var det dags att ät lunch och vi åkte bort till Silk Market som är shoppingmeknaden för turister i Beijing. Där åt vi en snabb lunch och sedan kunde vi äntligen börja shoppa. Jag har inte shoppat speciellt mycket under resan, har inte haft plats i väskan, men nu var det bara att shoppa loss. Efter några timmar tröttnade vi och åkte tillbaka till hostelt, gick ut och åt, och sedan stupade i säng med fotvärk och skavsår.

Andra dagen i Beijing gick vi upp väldigt tidigt och följde med på en dagsutflykt med hostlet till kinesiska muren. Vi valde utflykten där man gick 1 mil på muren och det visade sig vara lika jobbigt som det låter. Upp och ner klättrande i tre timmar och en mil, men helt underbart. Fantastiska vyer och perfekt väder. Helt klart topp tre av upplevelser på denna resa, och då har jag ändå besökt muren en gång tidigare för fyra år sedan, men blev ändå helt tagen av allt. Så otoligt vacket.



Vi kom tillbaka till hostlet vi halv sju och jag skulle då få mitt livs kankse största chock. Totte öppnar vårt rum på hostelt och jag är precis bakom honom. Jag hör honom säga "Va fan" och jag hinner tänka "Nej, nu har de snott våra saker". Men när jag kommer in i rummet så har vi inte blivit av med något, utan där sitter tre av våra bästa killkompisar, Micke, Maritn och Jimmy från Bålsta, i vår säng. Min hjärna fattade inte vad den såg och jag bara började skrika glatt. En riktig överraskning, helt galet. Vi hade ingen aning om att de skulle komma hit och att de sedan satt i vårt rum i sängen och drack öl som ingenting gjorde att hjärnan fick frispel. Men riktigt roligr var det, kommer skratta gott åt min reaktion länge. Efter alla kramar efter att inte ha träffats på nästan fem månader gjorde vi oss i ordning och åkte ut och träffade min kusin som bor och studerar i Beijing. Han och hans tvillingbror har nyss fyllt 30 och de hade även de vänner från Sverige, så vi belv ett stort gäng. Först åt vi middag på en japansk restaurang där vi hade en egen kock som grillade på ett stekbord framför oss, mycket trevligt och gott. Sedan gick vi till en klubb och drack drinkar tills långt in på natten. Blev en rolig kväll.


Fyra grabbar i tunnelbanan

Vår tredje dag, nu fem personer istället för två, åkte vi till Silk Market för mer shopping. Vi drog till oss uppmärksamhet med fyra svenska killar och Jimmy blev allas favorit, alla tjejer skrek att han var så snygg och de blev kära. Mickes alla tatueringar blev också populära och alla ville se på dem. Det är riktigt roligt att shoppa på denna marknad, 7 våningar med massa små stånd med allt från jackor till leksaker. Att pruta är ett måste, och pruta mycket också, minst 80% t.om mer på vissa saker för de tar i så att de spricker när de sätter sitt utgångs pris. Jag och Totte köpte t.e.x två vindjackor och en vinterjacka, försäljaren började på 10800, vi köpte för 800. Försäljarna låtsas vara jättearga eller ledsna och prutningsprocessen är livad och tar tid, men är riktigt rolig och efteråt är blir man vänner igen. Jag tyckte jag var hård när det gällde prutningen, men Martin tog priset, helt tvärbestämd, stackars tjejerna som jobbar i stånden började nästan gråta. :)
Efter åtta timmar shopping åkte vi tillbaka till hostlet och gick ut och åt och sedan sänggång för min och Tottes del.

Fjärde dagen i fredags, sista heldagen i Beijing, shoppade vi också hela dagen.


Lite shopping...

På kvällen åkte vi bort till bargatan i Beijing och åt middag. Vi var lite sega ut och när vi tittade på klockan när vi fått in maten var den 23.30, en väldigt sen middag. Efter det gick vi till en bar på bargatan och drack öl och drinkar tills vi tog en taxi hem till hostlet vid halv fyra. Även denna kväll en mycket trevlig kväll.
En riktigt rolig överraskning att våra vänner åkte ner och hälsade på oss här i Beijing, det gjorde att sista dagarna blev speciella.

Igår var dagen D, dags för hemresa. Det känns väldigt speciellt men ändå bra. Tiden har gått fort men ändå inte om jag tänker på allt som vi har gjort på vår resa. Denna resa är något av det bästa jag gjort i mitt liv och defenetivt värt allt snålade och sparande av pengar. Jag har inte blivit mättad på att resa utan har minst fem nya resor i mitt huvud, men saknar verkligen Sverige nu. Det ska bli så skönt att sova i min egen säng, duscha i en riktigt dusch med tryck och men framförallt att slippa betala för allt. Det är något man inte tänker på när man ska resa så länge att hela tiden måste du betala för allt. Frukost, lunch, middag. Sova för natten. Törstig på vatten? - Betala. Hemma betalar du självklart för allt också, men där betlar du räkningar en gång i månaden, sen "bor du graits" och handlar mat en gång i veckan "sen äter du gratis". Det ska bli skönt att laga mat igen och börja träna. Men framförallt att träffa familj och vänner igen.

Vi åkte till flygplatsen med 10 kilos övervikt i vårt bagage efter all shopping, men det gick bra ändå att checka in.
Efter att har flygit först till Wien och sedan landat på Arlanda väntade en stor välkomskomitté med vänner och familj, godis och blommor. Jättefint. :)
Sen hem och sova i min egen säng. Underbart.

När jag börjat smälta intrycken ska jag skriva en sammanfattning över resan och våra upplevelser, men nu är det för mycket att ta in.

Nu packar vi upp väskan men bara för denna gång, hoppas jag får användning av den snart igen!

"Just a small town girl, living in a lonley world. She took the midnight train going anywere - Don't stop believing!"

Några stillsamma dagar har flytit förbi i Sihanoukville, Kambodja.

Vädret har ändrats väldigt mycket sen vi lämnade Thailand. Den tryckande hettan har lagt sig lite och istället verkar det inte bättre än att regnperioden har dragit igång. Dagarna har varit gråmulna och det kom små skurar med jämna mellanrum. Nästan en gång om dagen öppnade sig himlen helt och det vräkte ner regn med åska och blixtrar. Och vi blev bara blekare för varje dag som gick.

Vi har bara tagit det lugnt och legat på stranden på dagarna med en tjock bok och krypit in under parasollet med jämna mellanrum för att skydda oss mot regnet.






På kvällarna har vi gått ut på någon restaurang. En kväll åkte vi till en rysk restaurang, Snake House, där de har massor med ormar och andra djur. Vi satt vid ett bord som var ett terarium, så under bordskivan låg det en orm. Först kände jag en skräckblandad förtjusning av att se ormen på så nära håll, sen gick känslan över till ont i magen men, som tur var, gick det över innan maten kom in och jag kunde äta trots att ormen stirrade på mig hela tiden. Efter maten gick Totte en runda bland alla terarium och tittade på ormarna, men det blev för mycket för mig, kröp i hela kroppen, så jag väntade snällt på gatan utanför. Maten var god men inget speciellt, men upplevlesen var häftig.
Ormarna används för att tillverka motgift och inte bara för utställning.



Sista kvällen gick vi till Sihanoukvilles nattmarknad och åt middag. Flera resturanger med små stånd som kök. Vi åt hos en jättetrevlig kvinna och maten var supergod. Hon satt vid vårt bord och pratade och vi lärde henne lite svenska fraser hon skrev upp. :)

Allt är väldigt billigt i Kambodja, mat som boende. Boende har vi betalat 12 dollar per natt för, och en middag hamnar mellan 8-20 dollar. En dag åt vi frukost, lunch och middag för totalt 8 dollar. Att anledningen till att vi snålade så mycket var för att vi skulle kunna unna oss några drinkar på kvällen är en annan femma. Den notan, tre fatöl och tre gin och tonic, hamnade på 7,5 dollar, sånna priser borde det vara i Sverige. ;)

Idag har vi åkt två olika bussar i totalt tio timmar för att komma till Vietnam.
Vi åkte från Sihanoukville 07.10 på morgonen. Efter halva resan stannar bussarna, oberoende vilken sträcka man åker, för en snabb paus.
Där de stannar finns det toaletter (hål i marken) och små stånd där de säljer allt från baugetter, färsk frukt och friterade kackerlackor (!!!!!!). Så jäkla vidrigt, ligger i stora högar och stinker verkligen. Khamerfolket köper dessa på lösvikt och äter som snacks tillsammans med någon läsk. Hela kakerlackor med någon frityrgegga på. Och det knastrar så vidrigt när det sitter på bussen och tuggar sina insekter. Uuuuuuuuuuhh! Luktar hundmat också. Men de verkar tycka de är godis, var och varannan käkar det. Vi har inte vågat prova, där går gränsen. Men om jag ska vara ärlig så har vi inte sett en enda levande kakerlacka på gatorna i Kambodja, och det verkar ju finnas en bra förklarning till det.

Bussresan gick bra, om långtråkig. Vi kom fram till Phnom Penh vid halv tolv, åt en lunch, och tog nästa buss vid halv två. Den bussen förde oss till gränsen Kambodja/Vietnam och vidare till Ho Chi Minh City (Saigon). Denna gång gick det mycket smidigare över gränsen. Guiden i bussen samlade in alla pass i förväg och ordnade med allt när vi kom fram. Vi behövde bara gå ut och visa oss med passet för att lämna Kambodja och sedan gå ut en gång till med all packning när vi kom in i Vietnam.

Direkt när vi kom över gränsen in i Vietnam kunde vi se stora skillnader mot landet vi lämnat. Här är det gröna risfält så långt ögat når på landsbygnden, inte bara röd jord som dominerar i Kambodja. När vi kom fram till Ho Chi Minh kom vi in i en levande storstad, med massor av butiker, hotell och resturanger. Neonljus och städade gator. Alla åker moppe med hjälm, stor skillnad från grannlandet. Hittills är våra intryck att det är hästlängder mellan de två grannländerna.

Vi kom fram till Ho Chi Minh vid 19.30 och den här gången hade jag förbett mig på vart vi ville bo. Vi bor på ett hotell som heter Madame Cuc´s. Finns tre stycken i Ho Chi Minh. Super trevlig personal, fräscha rum och det ingår frukost och middag.
Efter en middag på hotellet, nudlar och vårrullar, sitter vi nu här.

Imorgon blir det lite sightsing.

Tack för alla goa kommentarer, det värmer :)


P.S Totte har jätteproblem med Resedagboken, sidan vill inte fungera här eller i Kambodja. Vi kämpar vidare så håll till godo. :)

Så i söndags lämnade vi alltså underbara Thailand efter att ha rest runt där i en månad. Resan gick vidare till Kambodja och Siem Reap med buss.

Vi lämnade Bangkok tidigt på morgonen, blev upphämtade av en minibuss 07.30. Efter att ha rest fyra timmar var vi framme vid gränsen vid Poi Pet. Där åt vi en snabb lunch och ordnade med visum. Sedan fick vi ta all vår packning och gå i stekande hetta till gränskontrollen, tog tio minuter. Där var det massa kontroller och hundratals stämplar. Väl över gränsen fick vi gå en bit igen. Min väska har blivit helt sned, tung som tusan, jag är så less. Upp och ner över axlarna, har fina vita skrapsår där färgen har flagnat bort. Nej aldrig mer ryggsäck, inte ett måste längre när man reser runt, många reser med mindre resväskor på hjul. Mycket smidigare.
Vi tog en buss en midre sträcka till en stor vänthall där vi fick vänta på den bussen som skulle ta oss från gränsen till Siem Reap.

I vänthallen blev vi för första gången under resan riktigt lurade. Kambodja har sin egen valuta Riel men använder även dollar. Vi hade varit duktiga och tagit ut thai bath och växlat till dollar redan i Bangkok, men när vi satt i vänthallen sa de killar som arbetade åt de företaget vi åkte med att dollar inte är bra att handla med i Kambodja, allt är dyrare, de vill hellre ha Riel, om man använder dollar så tar de kommission. Jaha tänkte vi lite snabbt och inte så värst noga, trötta efter att ha rest hela morgonen. Vi växlar väl en del. När vi satt med våra dollar så sa killen som hjälpt oss över gränsen att vi skulle växla allt. Kursen var 1 us dollar = 4000 Riel. Jag frågade om det var en bra kurs och han sa att det var det, i Siem Reap fick man kurser under 4000. Så vi växlade allt. Vilket var världens misstag, så går det när man inte använder sin egen hjärna utan lyssnar på andra. På 99% av ställerna vi varit på hittills står priserna i dollar. När man säger att man vill betala i Riel får man om man har tur kursen 4000, men oftast 4200. När vi skulle betala våra biljetter till Angkor Wat tog de 4300 Riel per en dollar, så våra biljetter blev 6 dollar dyrare på den växlingen. Kursen i städerna är 4215 alltså mycket bättre än de vi köpte för. Jag var så jäkla förbannad och less fösta dagen, men sen sket vi i det och accepterade läget, så surt bara.

Det är det man blir väldigt less på efter att rest nästan två månader i Asiatiska länder, att alltid behöva tänka på om man blir lurad eller inte. Invånarrna i länderna vi har varit i är trevliga, men när det kommer till pengar är allt så komplicerat. Hela tiden försöka luras för att tjäna pengar, så otroligt tröttsamt. Bara att ta en tuktuk till en restaurang på kvällen kan bli världens process, de säger ett jättehögt pris, vi säger de priset vi alltid betalar för sträckan och de fortsätter att mjökla innan de till slut ger med sig, eftersom priset vi betalar är standard. Jag är inte snål eller nått, vill bara inte bli lurad.

Det andra man blir less på är att det ska vara så himla svårt att köra en dit man vill, här tycker jag att Kambodja är snäppet värre än Thailand, om man bortser från Bangkok. Vi har kommit tre gånger med buss i Kambodja och alltid samma sak, vi säger ett hotell, men slutar alltid med att vi hamnar på något annat som "vi väl bara kan titta på, mycket billigare än de vi vill till". Vi, som inte orkar ställa till en scen eller nog är för snälla, tittar och väljer de hotellet istället, orkar inte åka runt och leta, första bästa blir bra. Men våra världar krockar verkligen här. Sätt ett fast pris istället, så man slipper pruta på allt, kör mig dit jag vill, och om jag får ett "råd" av någon vill jag inte behöva fundera på om jag åker på världens blåsning eller bara träffat en snäll person. Jag, som vill tänka bra om alla, tänker ofta de senare tyvärr, vilket har fått oss på omvägar flera gånger.

Men nu har jag varit tillräckligt less, måste få avreagera sig lite. Resan är toppen och vi njuter för fulla muggar.
Vi har haft fem intressanta dagar i Kambodja hittills. Jag bestämde att vi skulle ta turistandet en nivå högre och gå ut och äta på de restauranger Lonley Planet (reseguidebok) rekomenderar. Första kvällen i Siem Reap gick vi på Angkor Palm, en fin restaurang där vi tog en kombo med sex smårätter för två. Så jäkla gott! Vi hade kommit in i en svacka innan i slutet av Thailand och tröttnat på att äta ute, gick mest på internationella restauranger. Men det här var något helt nytt för våra smaklökar. Amok, fisk bakad i palmblad med kryddor och kokosmjölk. Färska vårrullar (inte friterade). Kyckling curry. Morning Glory, någon grönsak stekt med oyster sauce. Revbenspjäll, typ friterade, och grön mango sallad. Låter kankse konstigt för våra svenska smaklökar, men så otroligt gott och annorlunda.



I måndags gick vi upp halv fem och åkte vid fem iväg till Angkor Wat för att titta på soluppgången över Angkor Wat. Otroligt vackert och mäktigt att se solen gå upp över det välkända tornen i Angkor Wat. Även fast det var massor med människor där var det väldigt tyst och stilla, alla väntade på solen och när den kom upp över tornen stod alla bara och njöt.



När dagen ljusnat helt och den tryckande värmen kom tillbaka gick vi och åt frukost och sedan gick vi tillbaka till Angkor Wat och utforkade inne i templet. Hänförande och mäktigt beskriver bra Angkor Wat. Att tänka sig att de burit dit alla stenar en och en är helt galet.





Vi åkte runt till toltat sex tempel första dagen. Efter Angkor Wat åkte vi till Angkor Thom, de näst kändaste området. Angkor Thom är ett samlingsnamn för ett område med flera olika tempel. Vi besökte Bayorn och Elephant Terrace. Bayorn är ett stort tempel med massor med annsikten, kungen övervakade sina undersåtar. Elephant Teracce är en terass med flera elefantstatyer, där hade de kungliga mottaganden osv.



Efter det åkte vi till två mindre tempel och efter lunch averkade vi Ta Phrom, templet där Thomb Raider är inspelat och dagens sista tempel, Banteay Kdei.


Ta Prohm

Vid två var vi tillbaka vid hotellet, helt slut med massor med nya intryck. Vi tog en efterlängtad dusch och p-nap innan vi gick ut och åt på kvällen, mitt andra val i Lonley Planet. En äkta Khamer (folket i kambodja kallas khmaer) resturang med bara inhemska besökare och vi. Blåa plaststolar och stålbord, orange och grön plastservis, men ack så god mat. De blev helt till sig när vi kom in och vi fick världens service, en servetris som bevakade oss hela kvällen och var vid vår sida på en sekund. Hon kunde inte prata engelska så när vi skulle beställa mer vatten under middagen fick jag ta upp Lonley Planet, leta upp ordlistan och försöka prata Khmer, gick inte så bra men med hjälp av totalt tre servitriser förstod de att vi ville ha vatten. :)
Maten var super god även här, Totte tog Lok Lak, grillat (eller kanske kokat, lite oklart) kött i någon speciell marinad man doppade i en salt, peppar och lime blandning. Jag tog grillade jätteräkor man doppade i stark chilisås. Vår servitris var så söt, pekade på maten och de olika skålarna och visade hur vi skulle äta. En riktigt lyckad kväll.



Dag två vid Angkor Wat startade vi lite senare, vid nio på morgonen. Idag hade vi helt själva fått välja ut sex tempel som vi ville besöka. Vi åkte först till "det kvinnliga" templet, Banteay Srei, ett tempel mycket mindre än de andra byggd i röd sandsten. Jättevackert. Sedan åkte vi till Banteay Samré, det bäst bevarade templet idag. Efter det East Mebon, ett tempel som förut hade massor med vatten runt sig. Efter lunch åkte vi till Preah Khan, samma stil som Ta Phrom (Thomb Raider templet).


Banteay Srei


Banteay Samré


Banteay Samré


Preah Khan. Fin ett fel.... :)

Under eftermiddagen åkte vi till Bakong, det första templet som byggdes. Så vackert med massor med grönska runtomkring. Sista templet för dagen och resan var Bakheng. Templet i sig är inget speciellt utan det är utsikten från det som är beundransvärt. Vi fick gå långt upp på ett berg, varmt som tusan. Men när vi väl kom upp var det värt varenda steg. Otroligt vackert och vi hade en bra utsikt över Angkor Wat. Vi satt där till skymningen och tittade på solnedgången, tyvärr såg vi ingen sol för monligt för det, men fick se himlen färgas röd över Angkor Wat. Samma himmel som dagen innan färgats röd av att solen var på väg upp. En underbar början fick ett fint slut.


Bakong


Utsikten över Angkor Wat från Bakheng

Totalt spenderade vi 18 timmar i Angkor Wat och templerna runtomkring och tog lite över 400 bilder.

På kvällen gick vi till nattmarknaden i Siem Reap och åt mat och jag gjorde fransk manikyr för 3 dollar, taget!

I onsdags åkte vi vidare med en ny buss till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Vi blev körda till ett smalt hotell men sex trappor upp för att komma till vårt rum. Tungt.
På kvällen åkte vi till en restaurang som vi valt ut i Lonley Planet. Det visade sig vara värsta lyxrestaurangen, en av Phnom Phens lyxigaste. Väldigt romantiskt, men vi hade inte gjort oss i ordning för en sån fin restaurang. Maten var god och det var roligt att gå på en sån fin restaurang utan att notan drog iväg.

Dagen efter åkte vi till Killing Fields på morgonen. Killing Fields är ett område där Pol Pot och hans parti avrättade ca 9000 människor under tre och ett halvt år. Detta skedde mellan 1975 - 1979. Totalt dog 1.7 millioner människor under Pol Pots styre, 25 % av Kambodjas befolkning. Bara för att han hade en idé om att Kambodja skulle vara ett land utan klasskillnader, där alla arbetade med jordbruk och alla delade på allt. Han stängde alla skolor, sjukhus och andra institut och tillfångatog alla som partit ansåg var motståndare. Män och kvinnor, barn och gamla. De små barnen avrättades direkt, medan de andra sattes i fängelse någonstans runt om i landet för att bli torterad till flaska erkännanden. De som inte dog där av tortyren och svälten kördes sedan till ett av de 129 Killing Fields för att avrättas och slängas i stora gropar som blev massgravar. Idag kan man besöka Killing Fields utanför Phnom Penh där de byggt upp ett stort monument för att hedra de som dog under Pol Pots styre. I monnumentet har de lagt de skallar och ben de hittade i gravarna samt kläder som fångarna hade på sig. Vissa av groparna från massgravarna är kvar, idag med grönskande gräs, men ändå är det hemskt att se och det är svårt att föreställa sig den hemskhet som försegick här.


Monumentet


Resterna från massgravarna

Efter Killing Fields åkte vi till S-21, fängelset där de som tillfångatogs satt fängslade innan de fördes till Killing Fields. Innan Pol Pot var detta en skola, men i och med hans inträde i Phnom Phen stängde han skolan och byggde om den till ett fängelse. Alla celler från den tiden finns kvar idag och det finns hundratals bilder på de som tillfångatogs samt berättelser från de som upplevde denna tid. Så otroligt hemsk och svårt att förstå att detta kunde få hända, endast 35 år sedan. Nästan alla som lever i Kambodja idag är på något sätt påverkade av denna tid. Kambodja som land har även fått ta många smällar efter denna tid. Landet är mycket fattigare än sina grannländer, och det är stora kontraster mellan Thailand och Kambodja. När man reser runt i Kambodja är det så många barn överallt som tigger eller säljer olika småsaker. Standarden på husen är låg och många familjer måste varje dag kämpa för att få mat.





På kvällen åkte vi till Friends, en restaurang där de arbetar med att hjälpa gatungdommar få en utbildning inom restaurangbranschen och komma bort från gatan. Maten var supergod, till förett tapas och varmrätt Khmermat och resturangen var mysig. Och allt för en god sak.

Igår tog vi en till buss från Phnom Penh till Sihanoukville, badorten i Kambodja. Eftersom det var Valborg åkte vi till en svensk restaurang och åt middag, jättetrevlig personal och mysigt hotell, så vi ska byta från de vi bor på nu till deras istället.
När vi kom ut från restaurangen öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi åkte moppetaxi och blev helt dygnsura. :)Så istället för att sitta på stranden fick vi sitta på hotellrummet och mysa med en film.

Saknar er där hemma och det vore roligt om ni ville skriva en rad eller två under kommentarer. <3

Hej och hå!